If you wanna get it big time, go ahead and get it get it big time

hejdå 2010 och auspicier

2011-01-03T12:05:00.001-08:00

välkommen till http://skiljetecken.wordpress.com/

2010-10-15T08:59:00.000-07:00

WATER THE PLANTS EVEN THOUGH WE KNOW HOW LONG THEY HAVE BEEN DEAD

we may well do that anyway
denial
we may well do that anyway

Walled caves
conversations of grief
how I want to rest my hands on you
meet
at the lower back
meet at the pain
the lack of mental presence
and the lack of security

it is really the problem
we are working against
to get closer

soon, we have eradicated every reason to be left

I have to, gently,
now I've realized that I have to take it easy on you

railways,
bass speakers,
details

Give me November and the gray we are hiding from
and I see the light if only I can hold your hand
I can not grasp
that we have been so close
never showed you
what i can do

for granted
If we could scroll through, chronologically
I would always listen
the piano pieces
and the tears

There was always a question of intent
chivalrous intentions
and what emerged
Erase the intonation and the preconceived

start on a calm
The lesson to let go,
to forgive the betrayal
and see now where we are,
climbed obstacles
if we dig and process,
we will soon getdeeper than what we saw

you saw no other
you could devour anyone
there is continuity
a conformity to law
but no proportions
in my borderliving
its just me

I'm sorry
forgive me
a bed
for many decisions
my whole body in one motion
and my expectations
and the interpretation

a mouth that mimes
in a foreign language.

if what we remember
are the new seeds we will meet
we will consider our history
and embroider a border
telling us how
we should have done

2010-10-15T08:43:00.001-07:00

SOMETHING THAT CANNOT CATCH FIRE BUT STILL BURNS

to compensate for noise
we put a grid over the waves
and a filter to avoid impressions

words are like pins
unveils the paintings
that shows whats dead

the creases in the sheets
and what was hidden there
that we never woke up the same time

that we never became
that we should have seen it coming
everything out of our mouths

direction
mosquito sounds
beaches
they want me back
to rewrite the history
the moment we changed
we broadcast the breakup

get heavy on me
allow me to say
easily
I ask for truce

in this thin atmosphere
with a different shade

i have no colors to describe
what is growing inside

and how to rub it off

that you are my pace
my brakes
and my vehicle
a much needed injection

grief begins as pain
becomes a realization
of a heavy breathing system

and I am a butterfly in your heart chambers
it is pretty obscure
what you sang about

horizon baby
bursts tonight
from a different angle
he guards the houses
and it's sun-bleached,
everything's sun-bleached

ett överblivet brev

2010-10-10T10:48:00.000-07:00

Jag kommer hem och minns ingenting
men du kommer direkt till mig när du kommer hem
jag sitter på skänken och håller fast dig
vi delar just den smaken
i breven upprepar jag mig för varje ny infallsvinkeloch det var så varmt
och du påminde mig att dricka vatten
och hällde isduschar över mitt hår
om jag kunde lämna tillbaks allt salt till stranden
du segrade när du lyckades lämna
som om vårat inte var vackert nog
det finns en horisont innan horisonten
en ram för kärleken som växer
springan emellan och underlaget under dina fötter och skarven och gränsen i dubbelsängen
du får samma färg under ögonen
jag är så hemskt ledsen för allt jag gjort dig
utsatte dig för gränslösheten
att envisas med att gå igenom fel gränder
(vi måste sluta tänka i termer av makt)
jag förstod aldrig hur du lämnade mig
(men utan relevans. jag ska sluta berätta om jazzpianister och skådespelare)
Du fick höra att mitt uttal var bättre och du är fan allt jag har ord för.
(måste det gå ett år?)
Jag hittar på en röst
vill kunna böja ditt namn
stryk mot min kind
vet inte om jag är på väg ut ur verkligheten och in i drömmen eller tvärtom
eller om vi bara har hittat ett lugn där det här får förlösas
vet inte vad som vore skatten, vad som vore lycka för oss båda
(minns du att jag gick flera meter bakom dig?)
Kan du inte lova att aldrig bli främmande för mig?
måla upp scenariot och måla över det
bränn färgen och skicka mig askan
och om ingenting känns igen
varna mig och spring härifrån
(kysste du mig på flygplatsen innan jag åkte?)

2010-10-10T10:46:00.000-07:00

förnekelsen
vi kan väl göra det ändå
vattna blommorna trots att vi vet hur länge de har varit döda
igenmurade grottor och samtalen om sorg
hur jag vill vila mina händer mot dig
mötas vid ländryggen och smärtan
avsaknaden av mental närvaro
och tryggheten som det egentligen problemet vi motarbetar för att komma närmare
och snart har vi utrotat alla skäl att vara lämnade
jag måste, varsamt, först
nu har jag insett att man måste ta det lugnt med dig
järnvägar, baslådor, detaljer
ge mig november och det grå vi gömmer oss från och jag ser ljuset bara jag får hålla dig i handen
jag kan inte greppa att vi har varit så nära
att ta för givet var också att inte visa dig vad jag kan
om vi kunde bläddra igenom, kronologiskt
jag skulle alltid lyssna
vilka pianostycken och vilka tårar
(åren går och vi köper en symaskin till dina skjortor som du lär dig älska.)
det blev alltid en fråga om uppsåt
ridderliga intentioner och vad som kom fram
sudda bort tonfallen och det förutfattade
utgå från ett lugn
lärdomen att släppa taget, att förlåta sveken och se nu var vi är, vilka bestigna hinder om vi gräver och bearbetar kommer vi snart djupare än vad vi märkte och vi frågade om staden och utgrävningarna och var alltid lika nyfikna och påhittiga och MIN SKAM fan
identitet till liv och gömda gener
den tredimensionella andningen
det dubbla budskapet i vår innerliga entusiasm
utan tabletter?
du såg inga andra
du hade kunnat sluka vem som helst
det finns en kontinuitet
en lagbundenhet
men inga proportioner
i mitt gränsland bor bara jag
jag är ledsen
förlåt mig
en säng
för många beslut
hela min kropp i en rörelse
och mina förväntningar och tolkningen
hårt vitt bröd. nedslipad. fråntagen sitt försvar.
en mun som mimar på ett främmande språk.
om det vi minns blir till nya frön så möts vi under trädet
vi väger vår historia och broderar en kant i efterhand berättar vi hur vi borde gjort

2010-10-10T10:44:00.000-07:00

tre veckor senare och det är återseenden på gott och ont
demonstrationer,valvakt, barnvakt, hundvakt
mardrömmar busschaufförer författare
kramar historier southsidedrinkar främlingar
tränare konserter hemmamiddag
plugg och stampen och
cris lyckades få med mig till sjätte tunnan igår
(och allt kaffe. och alla samtal vi fortfarande måste börja spela in)

passa bebis, gå på workshop i rosenmetoden, skriva, skriva, inte skolskriva utan flödesskriva och låta det glöda och att det släpper, att det börjar flyta

2010-10-10T10:41:00.000-07:00

en historia om någon man kan relatera till

som levt ett helt annat liv

för att klargöra formen behöver jag säga något om dimensionen,

alla färglager och andningen som vilket av alla instrument som behärskas

för att den här skissen ska upplevas som fullgjord måste jag berätta om någonting som inte kan fatta eld

obehaget, något obehagligt, svidande,

hjärtklappningen på morgonen,

molande, vad är molande,

vad reagerar med vad,

vilka kemiska processer slukar

innebörden dör, knutar i magen omöjliga att fånga

vi lägger ett raster över vågskalven.

mörkas. dricker, jorden, lösa trådar

skygglapp för att slippa intrycken.

stöpta att riva ner för att bygga upp

kompensera för bruset, restauera

smörjer, gnider in gångvägar hjärtkammare iskristaller

numera preskiberat,

numera understimulerad av olika våglängd

orden som knappnålar

avtäcker tavla efter tavla efter bokuppslag

och det beror på hur man ser det

men de är aldrig bredvid havet

de är aldrig vad vi var

de kan aldrig smaka salt

den bleka uppsyn som aldrig lyckas imponera tillräckligt

och obefläckat låtsas de förstå vad jag menar när jag säger att

grönsaker är den viktiga färgen

vi frågar de äldre om örterna

discoteken sticker i ögonen - bjud tillbaks till dina dagdrömmar

det som dog:

vecken i lakanen och vad som gömdes där

vad som inte sas och vad som menades

vi vaknade aldrig samtidigt

vi blev aldrig i takt

går över till att börja om

landar mjukt

hos ordens innebörd

aldrig förberedd

vi borde sett det komma

och mina örngott

allt ur min mun blev riktat

myggljud, ständigt iaktagen

gränderna,

jag önskar mig tillbaks

att få bygga om historien

och de ögonblick som förändrade allt

ett blankt papper jag aldrig får tillbaks

stränderna natten tillbakahållet

vi sår ett uppbrott

gör dig tung över mig

gör dig lätt

paus

fredsuppehållande

vapenvila

glöm inte att svara

det här är en tunn stämning

en annan nyans än vad jag har färg att beskriva

gatufestival och det som lyckas uppstå under tiden

språkförhör fantasivärlden precis hur du vill

strålning från vinflaskan och hur nära du stod när den krossades

jag skulle aldrig åka tillbaks, fälla träd, det som växer

utsattheten, inombords

hur det färgar av sig på rumsuppfattningen

du är min takt

du är min broms

du är mitt fordon

som en injektion, välbehövd, rösten slinter inte längre

vi låter oss vara en och en men har inte mod nog att börja om

längtar drömmer om din version om du hade orden

vad som innanför kuperingen

lämnade dig i en säng för två

det blev större

växer från

sorgen börjar som en värk

till

insikten som ett tungt andningssystem

hur vi ser på värmen

och hur vi väljer att lägga en tystnad mellan oss

att våga kolla upp

en kraftlös omfamning

en telefonlinje

skimrar granit pulver skärningspunkt

tappar på blod

hon är fjärilen i hans hjärtkammare

det vackra otydliga hur du sjöng om vår luddighet

regnet före utbrottet

allt som är kvar nu är käkar som inte går att stänga

jag hatar att ha rätt

gränsöverskridande

proportionslös

balanserande tyngdkraft

långsamt mot en avrättning

rännstenen på varsin sida av vägen

ett ingrepp

på pakethållaren, bland avgas, tvättlinor

blad nedvända fläckar av sig

dina historier till frukostbordet vi låtsas båda att vi inte ser vad som håller på att

hända

sista natten vid tiberiusbron

vågorna och flykten under dom

fokusera på stranden

trots att staden är omgiven av murar

du föredrog att följa

horisonten spricker ur en annan vinkel

jag är en brustablett och de höga ljuden från de italienska motorvägarna, hundskall,

som vaktar husen , buskar som täcker, garage där rostiga cyklar står, marmortrappa,

solblekt, allt är solblekt

överallt finns grönsaker och värmen blir vad som splittrar oss

ett annat ord för tshirt, soltorkar

vänta in ett erkännande

reaktionerna kommer först när du överrumplar

2010-10-10T10:36:00.000-07:00

kaffebar och födelsedagsfika
och sophies gånger hundra
och mosebacke gånger hundra
och no more lullabies gånger två
och biljarden gånger hundra
allting upprepar sig och speciellt hur vi intalar oss att allting kommer att lösa sig till hösten
allting som kan knytas till en lägenhet
jag ville sova och vakna en decembermorgon med en lykta under täcket

det var juli.

jag lovade mig själv att inte precisera känslan
jag lovade att inte tänka mig till en inställning
men jag behövde något som stoppade det som rann ur mig
utsätts för mig självdet autentiskafrukten av analysendet enda jag sätter min lit till ärdet olyckliga och visa mig hur man öppnar hjärtatutan de häftiga sinnesrörelsernaatt försättas i det svaghetstillståndetchockskadan, neurosen, kollapsenen kalldush, hur jag blir rotskottet, barneten tryckande känsla när allting blir till hypoteser"inbillade mallar om hur det måste lossna på en gånghur man inte får vara för unghur jag fick höra om omogenhet och därför började prata om hur andra inte var färdigahur man kan längta efter någon om något årdet är hybris att säga såsamtidigt känslan av att Förtjäna att bli älskadmeningar om mig och medberoende ochanknytningsproblematik börjar kännas uttjatadeden med sista ordetvad det påminner om när man blir lämnadman lämnar redan innan man har börjathar man plats och tid att jobba på sig själv?

james yuill. australienare. söders hjärta. efterfest. trött fredag. hemma hos gabi. morfar ginko. biljarden. låtsasefterfest med viskningar. söndagsfika. lugnet på kvällen. det läskiga i september. skolstart. hetsen.shoppingen. harry b james. samtalen. påminn mig om att skriva dagbok varje dag så jag slipper göra såhär.

det handlade om känslan av ensamhet. det handlade om att bli sexton år igen. det handlade om vad som är farligt. och sen när dimman försvann så handlade det om socialtjänstlagar och kamp. i jag fick en ny vän. och jag var på minnesstund. jag har inga ord längre. de är nedgrävna. någon gång kommer jag hitta tillbaks igen. september utan ordlista bara krispigt blå luft och allting på hög som inte fått några ord. barnet med kastanjer i handen en låg sol och det blåser man kan inte skriva vackert om knytnävar och förträngda ögonom hovar mot bröstet och en kamp för varje ofärdigt andetag
om de inristade bristerna i mina hakar, hur ni krokas fast i mig, hur jag hovas in, dras upp, fångas
det finns en takt i uttrycket för min sorg som är oemottaglig
ifrågasättandet, huruvida någon kan utmana min hjärna
få min kropp att skaka och mitt hjärta att stänga grinden för alla andra
att jag vågar lita på och
utan skam visa vad jag kan och vem jag är
varje gång en ryggtavla för att bevisa att jag skriker för högt drömmer om brådmogna spädbarn
avmystifierad, pånyttföd mig

i rörelse

2010-09-23T00:16:00.001-07:00

nu kommer frågorna igen.

Published with Blogger-droid v1.5.9

And all that you could fake

2010-08-18T13:37:00.001-07:00

kulturnätter, samtal, att vara sig själv, att skratta, att bli arg på dagens ungdom,

att vara med sina nära, att springa efter en främling och säga godnatt, att prata i telefon till nio på morgonen, att sova två timmar, att äta middag med vänner, att se stockholm leva, att tro att man inte kunde skämta mer om att hålla händer, att få höra om sitt ursprung, att inse att allting man pratat om, att det är självklart, att de är äldre, att man blir sedd, händer igen, om och om igen, att klockan blir sju på morgonen, att den blir elva, att man sover, ingenting igen, att dagen går, fortare än någon dag, att det är så skönt att vara fri, att inte ta ansvar, känna skuld, att äta middag, att sova, att vakna

att tänka på andra städer och vem man blir i ett visst perspektiv (x2), att tänka på vänskap och vad det egentligen betyder (x4) att det alltid är musik, att jag letar efter det verbala, att jag dras till att lära mig någonting, snälla lär mig någonting

två gör ingen sommar

2010-08-18T13:36:00.001-07:00

det kommer komma en dag med insikten att det var precis idag det blev försent. det är tydligen för komplext, fly till ensamheten, låtsas, velar. oklar, kan inte samla en enda tanke, om du bara visste vad jag gjorde. det är för mycket runtomkring. det har alltid varit för mycket med män.

and what about the promises you gave

2010-08-18T13:35:00.002-07:00

i vissa sånger, så nej, jag är inte lily, jag är jessica, eller ingen av dom, kanske huvudpersonen, men det handlar ju alltid om två personer som sårar varandra, men någonstans har jag ju hybris också, någonstans är ju jag den som stänger in mest, för att ingenting når mig längre
and you will never learn from this
and I'll regret all the hugs and kisses
man vet aldrig om det är på riktigt, det sa jag ju från början, så vem skulle vilja ge sig in på något sånt, samtidigt, vem vill inte lära sig mer om vad som händer, men varför ska jag ge bort det när jag blir sexton igen? cut the connection to my sanity

When love is not enough
(You grow tired of weeping)
When love is not enough
(It's a-pounding on your brain)
When love is not enough
(It's keeping you from sleeping)
When love is not enough
(It's driving you insane)

Choose your conflicts

2010-08-18T13:35:00.001-07:00

were you here to comfort me or to comfort you? att det ändå når mig gör mig förbannad. att jag använder klarspråk. att jag sjunker till nivån. att jag ändå känner att jag måste försvara mig. femton år. femton. the last thing I need now is bad jokes and laughter. och jag kanske bara ska vara i den här rollen och flödesskriva på offentliga platser för att inse att det här inte är jag. att det här är symboler och projektioner. att jag tydligen menat "att det skulle kunna vara vem som helst" ändå. this is not a good good bye. didn’t I deserve a fair farewell? I thought I could ask for more from you. allt det som skulle sagts till mig säger jag och det är någonting som förvirrar mig för jag förstår inte hur mycket jag bryr mig. vad som är princip och vad som är känsla. och all billie the vision, det är ganska martyriska texter där med. I began this day by hurting you. I am sorry. I’ve got no excuse. någon gång måste man ta ansvar. och det är som att jag vill argumentera emot texterna. "So have mercy on me I’m in a jackass phase" och jag har alltid ursäktat allt. "för att det finns en bakgrund, en förklaring"

parantes

2010-08-18T13:34:00.001-07:00

vet också hur man lämnar i självförsvar
vet också hur man tror att man kan såra någon
vet också hur man tror att man är en lögnare
du tar patent på alla ord jag skulle kunna kalla dig, kallar dig själv
för självömkans skull, i förväg, som något slags säkerhetsbeteende
så att du kan säga
jag sa ju det
så att du kan säga
skyll dig själv
men lögnen är att säga att man är någon att lita på
att få någon att öppna sig för att känna sig behövd
det klumpiga sättet att såra någon är att inte tänka efter
att inte kunna se konsekvenser, att vara för ung i sinnet för slutledningsförmåga
men jag får hitta andra ord
jag får tänka på, skriva om, hur man skulle kunna vara modig
hur man kan ha självinsikt, känna sina reaktioner, sig själv
vara djupsinnig på det sättet att man har sett inåt, reflekterat
inte bara på låtsas

mvh tjejen som lyssnade på broder daniel, gick i converse och fikade på string när hon var femton

nu får det vara nog med det här

när färger flagnar på fasaden

2010-08-18T13:33:00.003-07:00

now, it's time to leave and turn to dust
allting man tror att man önskar sig
you'll get your heart's desire, I will meet you under the lights
man hittar på alternativa universum
där det är en annan årstid
där man har andra rutiner
där man därmed hade visat upp andra sidor av sig själv
där man hade gjort allt i rätt ordning
där man inte hade pekat ut sina egna fel på andra
you tell about your past and with open arms you listen to mine
eller så är det bara så
att alla åtaganden hösten kommer med
tar plats
och att man får erkänna sig själv tung

veckodagar

2010-08-18T13:33:00.001-07:00

hänga på balkongen som varje sommar, tjejsnack med killar,
myrorna x2,
födelsedagsfest, fulla återseenden
fika i skärholmen, missa pride, debaser
och en söndag som handlade om att våga gå dit.

tack.

I do not know who I thought I was fooling

2010-08-18T13:32:00.002-07:00

två saker jag har lovat mig själv väldigt länge att göra.
handlar det om vem man släpper in? det finns så många låtar som handlar om allt.
man aktar sig för att bli avvisad
man är rädd för att förlora det man vill ha
man har en längtan som inte får synas
man har strategier och förväntningar för att kunna ha distans
vems behov tillfredsställer man?

vem är du? vem är jag? det är orättvist vad man får ta fram hos någon vad man får säga att det är okej, jag finns här vad man får säga om varandra och vad människor får välja framför någon, som alkoholen om och om och om och om igen och efter relationer, precis som en person med abstinens: fobier, rädsla, ångest, upprördhet, uppgivenhet, skuldkänslor, bristande självförtroende, irritation, rastlöshet, känslosvängningar, bristande impulskontroll, kontaktsökande

either the thing you are grasping at disappears, or you yourself disappear

2010-08-18T13:32:00.001-07:00

mitt tjat om hur man a n k n y t e r

har du blivit skyddad från fara?
har du haft en trygg bas?
har beteenden varit kontinuerliga/möjliga att förutspå?

opålitliga – ibland har föräldrarna varit glada och tillgängliga, men andra gånger har de inte orkat med barnet. Hos barnet grundläggs ett tvivel på att vara bra nog för att bli älskad och olika beteenden som syftar till att få uppmärksamhet och beröm som bevis på föräldrarnas kärlek och omsorg. Den vuxne med detta mönster fokuserar på andra och har svårt att ta hand om sina egna behov i relationer. Ett vanligt beteende är att överprestera på olika områden, exempelvis i yrkeslivet, för att på så sätt göra sig värd kärlek från omgivningen. Detta kallas otrygg-ambivalent anknytning.

Barn med otrygg-ambivalent anknytning bär med sig en erfarenhet av att ibland bli omhändertagna, ibland avvisade när de söker hjälp och tröst. Osäkerheten gör att de känner separationsångest och rädsla. De är i stor utsträckning känslostyrda. Som vuxna uppfattas de ofta som kreativa personer som har nära till sina känslor. I nära relationer skrämmer de ibland iväg människor med sin starka önskan om närhet.

Om två personer med ”otrygg ambivalent anknytning” möts kan känslorna bli desto starkare eftersom båda strävar efter att komma så nära den andre som möjligt. Samtidigt kan de snabbt stöta bort varandra om de inte känner sig tillräckligt älskade. Relationerna präglas ofta av dramatiska uppbrott och passionerade återföreningar – vilket kan göra förhållandena ganska stormiga.

Otrygg-ambivalent anknytning och sexuella motiv
I jämförelse med den undvikande anknytningen så längtar den ambivalenta anknytningen hela tiden efter närhet. Sexet blir ett sätt att få närhet och bekräftelse. Samlivet blir ett sätt att hantera olika känslor som rädsla ångest och ilska. Det kan också ge en ökat värde som partner. Det blir viktigt eftersom den ambivalenta alltid har en osäkerhet på sitt eget värde. Sexet kan också skapa en känsla att vara omhändertagen.

Det ambivalenta mönstret skapar en rad olika beteenden som alla mer eller mindre blir kopplade till att bli avvisad. Rädslan att bli avvisad kan trigga sexlusten. Många par berättar om aktivt samliv inför kortare eller längre separationer. När den ambivalenta blir sexuellt avvisad så kan det misstolkas som ett totalt avvisande, inte bara utebliven närhet, utan man upplever sig avvisad på alla plan.

clou och linnros

2010-08-18T13:29:00.001-07:00

jag lyssnar och tänker; "om du aldrig provat hur kan du då vara säker?", "någon slängde ut dig som en sommarkatt till slut", "jag minns varenda scen ifrån vår film"

tröttnar på det enfaldiga
också det att det som är för nära intill inte går att betrakta
och hur förbindelser som är fel blir det som ses som rätt och tvärtom, när man känner mest i kris och ens viljekraft/frenesi
jag vill säga något så pubertalt som: "det är lätt för er att säga"
för vad har ni att lägga energi på annars?

och sen är det
kunnighet
vana
klokhet
kunskap
upplevelse
händelse
maturitet
förnuft
tilldragelse

jag menar bara hösten och alla resurser som behövs, premisserna och ribban

"vi åkte fort genom öknen med kanariefåglar runt höfterna"

2010-08-18T13:25:00.001-07:00

Maceration användes förr angående utlösning av ett ämne ur en drog genom inverkan av någon vätska; urlakning. Synonymt har maceration ibland avsett upplösning genom förruttning av animalier

för att pretentiöst citera mig själv

vi var aldrig oskiljaktiga
bara blad av ödmjukhet

i minnet lagras det
brännskador

han är gift för mina nerver

2010-07-29T15:33:00.001-07:00

allting jag förtränger

allting jag vill skriva om

hur jag beter mig

hur nätterna blir

huvudvärken

framtidstänket med alla betydelser

vad jag blundar för

alla tänk om alla måsten

och mitt i allt att försöka vara i nuet

och vad jag trampar på på vägen

och hur självisk man blir

och vad jag inte är klar med

och hur jag straffar ut mig

och hur jag tror att jag måste förtjäna vissa saker

2010-07-20T11:05:00.001-07:00

inbillade föreställningar, självbedrägeri
möjlig uttydning: det villrådiga
att du inte vågar, att du inte förstår
att du blir ledsen, att du blir arg
ett beteende utan logisk förklaring
någon utan hänsyn, utan översikt
utan det viktiga, konsekvenserna
utan att se sin egen del, utan det mänskliga
utan det man hoppades på
jag får ofta höra att jag måste prata klarspråk
att jag ska prova med rak kommunikation
jag försöker
jag försöker
jag försöker

2010-07-20T11:04:00.001-07:00

jag önskar att det fanns ett sätt att beskriva, berätta, som nästan var vetenskapligt.

att jag kunde vila mina argument på matematiken. en formel för hur själva erkännandet dödar det faktum som det står för.

att allt man var rädd för och trodde skulle hända, försvinner när man ser konsekvenser, reaktionen och efterskalvet.

då kan man tänka, att det var onödigt att blotta sig. men i själva verket sparar man sin energi, när man får se vilka människor egentligen är.

det kan verka som ett test.

kanske är det precis vad det är. men det är ett test för mig. för att se vad jag kan ha överseende med när jag är utan hud.

något mer är överflödigt, obehövligt, opåkallat, obefogat, umbärligt.

glansen går mot botten, det vackra havererar, det minskar helt enkelt.

med öppna ögon ser jag egenskaper jag beundrar. alldeles för okritiskt.

det är sällan vad man tror. jag är bortskämd med fantastiska människor och tror att alla är som ni.

det är få människor som når upp till mina bästa vänners standard. det får låta hur elitistiskt det vill. det är enligt mig.

2010-07-20T11:03:00.001-07:00

jag kan skriva om den väldigt vackra solnedgången jag såg. eller om hur solljuset har en speciell doft på morgonen. eller om hur jag blev väckt imorse. eller om sms-konversationer jag inte vet om jag ångrar. eller vad jag tänker på när jag hör ane bruns version av morning theft. eller om hur det kommer kännas att säga hejdå till er ikväll. eller om den nya drömmen. om känslan av svek. om det förbluffande i att tro på någonting som inte stämmer. om känslan av hate to say i told you so. om skölden. om den obefintliga nyfikenheten. om hur jag skulle gjort. om hur man tror att känslor funkar som reflexer, inte bara för mig. om hur ont jag har i halsen och om vad jag skulle vilja dela med dig. om hur jag egentligen är stolt. om hur det bara är omgivningen som säger åt mig vad jag inte får känna. om vad jag egentligen kan känna när jag kollar mig i spegeln. om detaljerna som är så svåra att spara i ord. om orättvisan och hur mycket jag älskar henne för den starka hon är. om vem som absolut inte får kalla mig fin, men som gör det ändå. om vem jag saknar. om vem jag vill vända mig till. för det är något med att dra långsamt i ett rep för att klättra upp för att komma fram till dig att halka ner att aldrig komma fram att du inte tar emot mig men att du står där uppe svårtolkade ansiktsuttryck inkonsekvent beteende. om hur det aldrig tar slut. om hur det aldrig når kärnan. om hur jag måste skriva ur all slask för att komma till det riktiga. om besvikelsen i när det inte når ut.

2010-07-20T11:02:00.003-07:00

att kunna bo i orden. att ställa sig utanför det flyktiga.
stoltheten i ryggen att få vrida och vända precis hur mycket jag vill.
det viktigaste, att kunna landa i ögonen.
jag får höra att jag inte är så bra på klarspråk.
börjar tänka tanken att skriva dialoger.
inser vilka jag skulle behöva bearbeta först.
mår illa. drömmer ännu fler mardrömmar.
och de religiösa samtalen om den andliga världen.
och på något sätt utanförskapet
som kommer med insikterna.
"tänk inte så mycket nicole"
du är inte jag.
du fick en chans att se mig.

2010-07-20T11:02:00.001-07:00

att blottlägga, allt
att tro sig känna
att behöva
att gå som katten kring het gröt
att reflektera i alla bemärkelser
att projicera
att se helikoptrar
att sova ensam
att se henne sjunga
att känna sig själv
att hålla ett barn i sin famn
att vara dålig på att ställa frågor men bra på att vilja ha svar
att allting är som jeopardy
det är jag som ger svaren och det är ni som ställer frågorna

mamma, kom hem

2010-07-20T11:01:00.001-07:00

och det är så skönt att höra din röst
och jag vet inte när jag någonsin kommer klara av att se dig
och vi pratar om hur livet är
och du lyssnar
och ger ditt perspektiv det som alltid är så annorlunda
och det är någonting med språket
och hur en kvinnlig röst till våra favoritlåtar skulle vara så fint
och min till era
och det speciella
och ändå att det aldrig mer

Gränslös kärlek : österländsk visdom i vardagen av Ed Shapiro, Deb Shapiro

2010-07-20T10:55:00.002-07:00

det handlar om att öppna sitt hjärta för den kärlek som du egentligen är.

om du har förväntningar har du behov, om du är rädd, begränsas du.

för mig är det äkta det gränslösa, en mors kärlek till ett barn, gestaltandet

av ett hjärta som slår. hur vårdar man kärleken?

modet att vara orädd. att veta vad kärlek inte är. en djupare förståelse.

"österländsk visdom i vardagen" och det skrivs om hur rädslan låser dig.

respektera ditt innersta väsen och den plats i dig som redan finns där.

ömtålig, blygt och motvilligt aktar man sig för att vara öppen. bristen på tillit.

öppnar jag mig ger jag mig till känna. intellektet, medkänslan och dalai lama.

att våga uppleva sina känslor. att våga dela med sig. röra vid punkterna och

vara djärv i sin sårbarhet. det sunda förnuftet. bort från isoleringen.

din rädsla krockar med min rädsla. men jag vill ha ett mjukt hjärta.

spärrar och idén om att hitta det lyckliga utanför istället för inuti.

aldrig mer klamra sig fast vid ett lidande som en identitet.

allting kommer tillbaka. en önskan som uttryck för omständigheter.

ofullständighet. att vilja bli bekräftad, förverkligad. men varför kämpa emot?

egot som alltid vill vara oberoende. och det sanna jaget bakom etiketterna.

kapitulera och släpp i väg den delen av dig själv du inte vill ha kvar.

att ge utan att bli trampad på. och vi är så slutna för varandra.

begärsbomberna. erkännandet. kraften i skuggorna. att använda energin hos de karaktärsdrag man inte tycker om. acceptansen. det verkliga. att nanmge känslan istället för att förråda sig själv. kapitulationen. återigen sårbarheten. att inte vara ett offer. ensamheten. att bli avvisad. att inte kunna ge. tankar och känslor. tillit och fångenskapet. rädslan förstärker isolering.

att vara med istället för att reagera på rädslan. att andas in i hjärttrakten. att växla från beteendet. att släppa taget. utom räckhåll. vreden som något som kommer och går. tacksamheten för "fienderna" som lärde en att se sina egna dåliga sidor. det förlåtande. men det ständiga återkommandet; ska man förlåta allt man kan förstå? hur förlåter man utan att ge för mycket av sig själv? det är fel i grundtanken. att ge bort. för det finns kvar. hur ska det du består av kunna försvinna? och att inte vara generad över sin känsla men ändå kunna älska med integritet.

mänskligheten och hur vi glömmer att vi tillhör varandra. värdet av acceptansen och även den om att inte bli just, accepterad. att bli vän med det egna väsendet. perfektionen i att inte skämmas. erkänna andas tillåta. släppa detaljer. det är härifrån jag växer. släppa misslyckandet, motståndet. våga stanna, överge inte dig själv, var den du är i ditt hjärta. värmen. istället för försvaret och rädslorna. röra vid känslorna. vet ni vad ordet intimitet betyder?

och att röra de mörka vrår det gömmer sig mest i. det avvisade. den osynliga muren. det hudlösa. det utsatta. det dubbla i att riva sina gränser blir det svåraste att tackla. ett tryggt rum. att bli omsluten. det undertryckta bubblar. hur pratar vi med varandra? hur mycket delar vi med oss? hur ärliga är vi? hur mycket håller vi inne med? lyssnar man med sin egen smärta? riv ner spärrar och sudda ut gränserna så att det sker en uppmjukning av hjärtat, säger dom. på annat håll får man lära sig att bygga upp en integritet och gränser utan dess like. när man odlar motsatsen låter man sig inte trampas på men man håller hjärtat öppet trots att det är sårat. samhörigheten med sig själv. man ser vad som bygger på ens egna behov. istället för självförnekelse; en medkännande revolution.

jag vill sluta tvinga ut. men en del av oss sitter fast i det förflutna

man kan inte se klart när smärtan dominerar eller man lär sig ignorera platsen

det som pågår inuti får sitt uttryck utåt och ett skadligt beteende kommer ur ett slutet hjärta

om man håller sig kvar hindrar man hjärtat från att öppnas. se längre än till dina begränsningar, gränserna som isolerar dig, intimiteten som är rädd, när man släpper så börjar man möta det oförlösta, det lilla jaget och förlåtelsen för att göra samhörigheten möjlig. "en vidsträckt reservoar fylld med kapacitet att älska" fokuserar på hjärtat

men varför skulle man förlåta? för att kunna hålla hjärtat öppet trots smärtan

det är inte detsamma som att glömma. det som fortfarande är en levande verklighet

mitt sinne kan inte förändra, det är ingen idé att återuppleva, jag kan bara ändra min attityd

jag öppnar för att kunna förlåta okunnigheten, det som avskärmar

jag tänker på bekräftelsen och den känslomässiga laddningen, närheten man behöver och att samla allt mod, den ödmjukhet som krävs för att svälja sin stolthet

att erkänna sina svagheter och hitta sig själv bortom skammen

allt har egentligen redan förändrats, omfamna livet utan reservation

allt det stora och vackra som jag kunde se

2010-07-20T10:55:00.001-07:00

jag vill beundra
inte avsky

förmågan att
öppna sitt hjärta
vara redo att bli älskad
hitta någon som är värd att göra sig sårbar inför
våga riskera att bli sviken
lära sig kärlek för

så som jag inte kunde lära dig

du kan kalla henne din och vara stolt

och det handlar inte om personerna i sig
det handlar om avsked, separation, anknytning och självkänsla
det övergivna känslan som kroppen känner igen

jag måste bli färdig nu

Till J

2010-07-20T10:54:00.001-07:00

du är min hemliga sjukdom
alla minnen jag inte har skrivit ner bleknar
utan några ordböcker med synonymer som är så långt bort från den riktiga meningen som möjligt att gömma sig bakom
de vackra symbolerna
det kanske är så dom gör, konstnärerna
men man kan inte vara konstnär i allt man måste
våga vara det banala och sanna
ibland kan det vara det vackraste
jag förstår inte hur man formar ärligheten
som en kula i min mun
den grundläggande förvirringen blockerar också ordförrådet
är det ett konstaterande eller en fråga jag letar efter?
är det ett substantiv eller ett verb? är det ett adjektiv som aktiverar oss?
jag törs inte veta
inte riktigt än
hur man formulerar en fråga berättar en liten del av ens inre
jag vill inte ge mitt innersta
det enda jag har
dina tankar?
- mina känslor
det som är allt
det som är jag
det som alltid är jag
det som alltid har varit
alltid kommer att vara
kommer du någonsin få veta
det beror på om jag någonsin reder ut mig
nysta
var känner du din puls någonstans?

juni

2010-07-20T10:53:00.003-07:00

sommarlovet
teaterhösten i horisonten
flyttkartonger
förhoppningar
besvikelser
reglerna listorna
att försöka balansera mellan självutlämnande och utelämna
att börja på det riktiga
alla pjäser jag vill skriva med latinska namn
om våld och mönster om det unika om existensångesten
om vårdnadstvister och män
männen som jag inte kan låsa upp
om barnaskriket

2010-07-20T10:53:00.001-07:00

jag somnade på en axel och undrade och tänkte på hud och midja
jag lät en natt bli flera nätter och det var dofter och levande ljus
och jag fick ett alldeles försenat tack
något helt annat
det är svartsjukan
vännerna kaffet teatern
de andra städerna
kvällarna
håll hårdare
de ställer frågor
jag är röd om kinderna

2010-07-20T10:52:00.003-07:00

det får sticka i vilka ögon som helst
för hon hörde mig
hon hörde hur makten stod i vägen för frigörelsen
och terrorbalansen
en kloss i vägen
som bromsar mitt språk
begränsar mitt intellekt
andra faser av skam och hur de känns i magen
min tystnad var tortyr och män är vad deras mödrar har gjort dem till

jag förlåter det jag förstår
för mycket sinnesintryck
jag förklarar honom bättre än vad han förklarar sig själv
jag löser gåtorna
min drog
mitt hjärtas mekanismer blir lurade
april för mig är sinnesintryck och hjärna på högvarv. har en hatkärlek till våren och en hjärna som behöver skygglappar. jag kan inte byta bort mig själv för din skull
jag söker att förtjäna den som skall förtjäna mig
vem jublar i sitt inre

det finns inga recept
och jag har inga gränser
och du upplever att hjärtat gråter
gör det tåligare för den sorgliga epilogen
du var charmad

2010-07-20T10:52:00.001-07:00

det blev mars och du kan inte hålla I det
det rinner ur dina händer
du blir förtvivlad
det var för ansträngande att vara stark
du måste stå över
och vi såg en film som kunde handlat om min mamma
och vi satt kvar sist
trots alla förbud höll du mig i handen
att en hand kan
och du levde i en bubbla
och jag pratade om jonglerandet
och jag är ingen bröllopsbrud
och jag längtar efter barnögon
jag fick maskinskrivna brev av någon
jag lyssnade på jeff buckley
jag somnar på någons axel
det var någon som inte vågade se mig i dagsljus
det var någon som sa i ett annat liv
och då vill du mina perspektiv
och min musik
du sa italien
jag sa sol och sandstrand och du säger du menar soluppgång

2010-07-20T10:50:00.001-07:00

kom i kapp språket
kom i kapp februari
för att lära sig att inte gömma sig bakom orden

säg
exakt
hur
det
var

börja med februari
det konstanta att jag är vacker
sen försöka släta över orden
du är lika mycket ord
inte göra mig ledsen
och det genuina skrattet
vi skrattade ihop
och vi gick ner för en trappa
och vi citerade en låt
och jag blev mig själv
och du blev dubbel
du såg den jag hade blivit
och du lyfte mig
och du tog det senare tåget
och det kom fram främlingar
och jag tog fram din iver
och sen precis när vi lägger på telefonen på natten så gråter jag
och du imponeras av att jag inte blundar
och du säger att jag förstår ditt språk
och du saknade mig och sa att jag var stark

kicken, var är den?

2010-07-20T10:48:00.002-07:00

spiritus du tror att jag ska ta dig under mina vingar, att jag ska ta det ansvaret du aldrig tog
jag blir tillbakasatt
paralysis du tror att jag har energi för hundra
melankoli det är svårt att hantera en människa som gör såhär
det handlar om en nyfikenhet. ett mod. en vilja.
jag kickar på samförstånd

29 mars

2010-07-20T10:48:00.001-07:00

fortsätt i en tro om att allt går att skratta åt att skämta bort skrattar mig själv i ansiktet för att jag trodde på evigheten det enda rätta ser jag först nu vad man är värd och vad någon läser på för att förstå vad som händer vad som ger mig något det har alltid handlat om att lära mig någonting den naturliga delen av processen är att jag inser vem som lär mig det var inte jag som dödade det som inte fick finnas brännmärken jag inte kan tvätta bort, det är förkastelsen av min personlighet, ingen värme i det, ingen idé utan förståelse, inga priser utan kamp

kom
över
någon annan

Egenskaper från mars månad

2010-07-20T08:07:00.001-07:00

att visa vad man känner innerst inne
att inte oroa sig för att bli övergiven
att vara naturligt nära
att bry sig lika mycket
du har vår historia i handen
du griper tag om vad vi kunde bli
försöker bära våra röster i mun på varandra
du försöker lyfta och du ser din egen styrka så du förstår inte varför det inte går
alldeles för nära hjärtat
alldeles för stor ansträngning
titta inåt
det är ett hål i min kropp
du vet inte ens varför
jag är inte tillräckligt lugn
försöker skildra
hur strukturer av luft
välter längs väggarna
jag ser ingenting
bara inåt
bara en hel värld av vad jag skulle kunna transkribera
mina fingrar skulle nötas ner
glasdörrar skulle spricka
lyd mig bara för en stund
låt mig slippa galenskapen
jag lyssnar på enkla män
som bara vet vad arbete är när de får använda sin kropp
jag lyssnar på deras historier
komponerar min egen verklighet

2010-02-28T07:48:00.000-08:00

Man läser förra årets inlägg och man vet vad man gjorde. Man inser att man inte skrivit tillräckligt i år. Om kvällen på Olssons skor tillexempel. De få kvällar när alla man verkligen håller av är nära. Om allting man hinner skratta åt mellan lagböckerna. Om nya vänner man känner igen sig i och gamla man undrar om man har försummat. Om hur det går med lägenheten, jobb och allt annat. Magen hjärtat benen händerna ögonen allting som kan känna. Så därför, fredag, lördag: Önska sig se Tallest man on earth men fastna i en kö. Jag och mitt karminröda hjärta. Jag har lugg och svart runt ögonen. Jag har rött nagellack och gul klänning. Vad försöker jag bevisa? Att använda beröring som andra använder ord och tvärtom. Den bästa upprättelsen, att ens farhågor inte stämmer. Att jag inte behöver vara ledsen för den jag var. Genuint skratt, mitt rätta jag och Haddaway. Låten spelas alltid en gång senare i filmen. Och du är dubbel och jag är dubbel. Allt är så tillåtet och man växer. Jag gissar att de är arbetskamrater och du frågar och vi gissar rätt på branchen. Och man kollar sig omkring och ser sig själv i andra. Dricker lakrits och är för snygg för Carmen. Försöker komma på allting man ville prata om och landar i samma åsikter och att kunna andas ut. Götgatan fram, jag har inte damp, jag har inte damp, och när jag går av tåget ”Åh vad du ser nykär ut”. Nästa dag en lugn dag och en bebis. En middag och felsägningar. ”Är ni ihop eller är ni syskon?”, ”Kent! Eller jag menar Nicole!” vi fortsätter vidare och jag märker hur dömande jag är. Men jag skrattar åt praktikanterna i Beck och storebror bjuder mig på päroncider. Vi skrattar åt Arabien. Det är ingen som har ont av mina ord, det är bara jag som har ont av avsaknaden av dem. Sammanhangen sammansätter mig med andra. Jag tänker på ensamhet och som vi pratade om inatt, att våga behöva andra, att vilja behöva andra, att vara bra på att inte behöva, att vara omedveten, medveten, svårlärd, värmeljus, fyra på morgonen.

2010-02-25T14:16:00.000-08:00

Det är sju år sedan sist vi satt i vardagsrummet och mamma fick ett annat tonfall på teckenspråk och jag och min bror skrattade åt det. Vi har haft två dagar tillsammans nu. Ikväll en stråksextett, Metamorphosen, och att stötta någon man bryr sig om i tanken, att sättas i trans som när man tar ett långt bad och dagdrömmarna kommer till en. Klassisk musik var för mig, när jag var liten, något läskigt, jag blev jagad i en skog. Nu kom det till mig att jag kunde bearbeta ett helt år. Scenerna valdes av takten. Minnen flöt till ytan och kunde strykas och vikas och läggas i lådor.

2010-02-22T13:37:00.000-08:00

NOVEMBER att du hade sårat mig att du hade jonglerat mig du insåg hur dom såg på dig men det finns någon du vill höra från, väntar på samtal från så jag måste börja nedräkningen varför inte bara vara arg och visa att du inte har något tillträde få dig att inse vad du gjorde vi pratade om landningsbanor du sa att du ville kyssa mig och ta tag i mitt hår jag fick höra dig i luren och jag började skriva och jag undrade hur det skulle se ut om det var på scen

Tänker du på mig ibland?
- Det är klart jag gör.
Kan du överhuvudtaget minnas att vi har skrattat i ditt rum åt att vi gillar samma musik och du har sagt att du kommer bli kär i mig?
- Ja.
Vem kommer du äta frukost med och le mot nästa gång?
- ...

2010-02-22T13:31:00.001-08:00

februari: myrsteg med lägenheten kroppen värker hjärtat värker hjärnan värker påhittade förbud utvecklade krav kunskapen acceptansen uppskattningen tänkandet det föregående att klaga och att ångra sig för sent. alla får lyssna men det är bara till dig http://open.spotify.com/user/nervdaller/playlist/5X17u8ygUhYZjGiveZn8MN & http://open.spotify.com/user/nervdaller/playlist/4FTINk5uww9hMzAwnzIpWT

viss fjärilar har käkar slipp kapseln (bli en fjäril igen) omvärlden avskärmad, nystan du vävt av silke kapsel hölje omsluts flygorgan vingar vingfjäll ömsa skinn så bygger jag ett liv åt oss

jag drömde att jag drunknade och att hon bara kunde försvara hur det inte var hennes fel jag drömde om en "olycka" en bro och hur de slet i mig jag drömde att jag sa ''ta honom, gör vad ni vill'' jag drömde att jag skulle regissera en film genom att laga mat, och jag hittade inte rätt ingredienser till dig jag drömde att du frågade ''jag måste bara fråga, vad ser du där?'' jag drömde att hon var gravid och barnet försvann verkligheten: att bo i skolan att inte bli litad på att lyssna på cat power att vara för full att se en film man skulle sett för längesen att få oväntat besök

vilka städer jag vill besöka spelar ingen roll ingenting spelar någon roll för det är för dramatiskt jag berör fler ansträngande än härliga punkter och du gör bäst i att inte prata med mig, jag förstår det men det ligger brev till dig septemberbrev skrivna i paris förtvivlade ord om hur jag önskade mig bära dina barn önskade mig bli någon annan för att du skulle ta i mig igen det ruttnar minnen i mitt huvud om hur vi står på en nattklubb i italien och det bara skär sig så mycket mellan oss och hur det ibland inte räcker till att bara älska någon och det finns ingen annan som var där så minnena dör för de får ingen näring och det är väl kanske lika bra det sägs att när man är förälskad kan man inte sätta ord på vad det är man kittlas av men det är inte sant jag vet precis varför jag älskade dig och det är inte för att du är den vackraste människan jag någonsin sett, rent utseendemässigt det handlar om så mycket mer men jag vet att vi inte får plats i varandra jag vet att jag inte är rätt för dig men jag önskar så att du kunde se den som dom andra får se, den dom faller för och den dom älskar det finns så många frågetecken om varför jag inte räcker till det finns inte plats i mig för röriga känslor men jag dras till det ändå krossar hjärtan på ren rutin det går månader och nätter och dom höjer upp mig, jag höjer upp mig, jag får vem som helst förutom och de säger att jag är för ung men visar upp mig ändå trots att det bara är dig jag vill dela med mig till; att du ska få del av vad jag gör, vad jag läser vad jag skriver och vad det gör med mig, hur det kreativa kommer i skymundan hur jag önskar mig en ateljé, hur jag ska sy om mina kläder hur mitt skrivande försvinner och blir akademiskt, hur jag blir en vuxen kvinna som bejakar det sanna och allvarliga ibland för mycket men med ett ständigt sökande efter en självinsikt och att ta hand om sig själv den du såg var mitt värsta jag, jag förlåter aldrig mig själv för det du skjutsade runt mig på cykeln jag kan se gatan innanför bågarna i rimini

(allt för min kännedom och för att vidmakthålla någon slags hierarki) klar med första delkursen köper saker till lägenheten drömmer om kattungar leker vandrarhem och pratar olika språk symaskinen, skrivmaskinen aldrig mer en bekräftelsekälla visionen om det outtömliga > jag är inte outsinlig
snöstjärnor

jag längtar efter nya lakan, inte bara vita, rena, utan, känslan av nya lakan. jag längtar efter ny hud, inte bara män, kvinnor, min egen, utan, känslan av babyhud. tidräkningen börjar om igen dagar utan betydelse, nätter utan benämning
varje år har handlat om censuren och samvetet säger förneka din lust, förneka att du är människa, förneka att du är kvinna, förneka att du bestämmer över dig själv, förneka att du inte går med på deras villkor, förneka att du älskar, förneka att du vill vara fri, förneka att du längtar, förneka att du saknar, att du drömmer, att du hoppas

att städa i dokumenten är som att städa en hel lägenheten allt jag skriver försvinner det handlade om att vi har gråtit och ibland handlar det om frågetecken man måste glömma bort när sömnlösheten kommer till mig och jag vill veta vad du gör och vad du drömmer om och att du skulle få komma hem mitt i natten och prata drama och fotboll jag vet inte vad jag ska göra med alla ord

2010-02-22T13:21:00.001-08:00

en fortsättning på januari; den här natten har ögon den kan helt enkelt se vår historia inuti mig den hör också ljudet av mina rötter och vet att ibland måste jag komma in i huden för att minnas vi undrade över buskarna och vilket örter som växte där jag vill böja mig över dig nedsänkt och innesluten en vrickning av historien du sa att vi skulle akta oss för att låta vårljuset göra oss förälskade
vi är installerade, fastskruvade i saltvattnet vi har förlorat alla rättigheter de enda vittnena vi har är vågorna de sörjer våra skratt jag sitter ensam på alla biografer och tänker på hur du fick översätta för jag var för dålig på språket du är sekvenser av solen du är en spricka i mitt språk du är mönstret i mina borttappade meningar du är meditationen jag aldrig når och jag säljer mig till den som kan spela melodin så att den stämmer

2010-02-22T13:18:00.001-08:00

istället januari 2010 att känna sig ensam när man inte vet vem man vill dela vissa delar av sig själv med. igår gick vi på isen tillsammans och när jag lyssnade efter hörde jag lugnet och var jag än ser mig om handlar det om barn. jag har inte ord att beskriva alla riktningar inom mig, intressen och prioriteringar och kreativiteten ska få plats, alla nya intryck och framtidstankar och nostalgin ska få plats
de pratar om utbildning, socioekonomisk klass, intelligens, och yttre kännetecken jag vet inte om det spelar någon roll att vara otvunget intim att ha en egen värld jag funderar över om man dras till sin like vad trygghet betyder att nå upp till en bild att vilja vara någon annan slappna av säger han jag pratar om att jag vill lära mig någonting jag pratar om en förståelse om jag tvättar bort idealbilden
det allvarliga det analyserande när någonting får en betydelse när någonting måste lösas vitterheten att våga att skratta vågländ bra smak att veta vet vad som är viktigt att acceptera det öppensinnade det nyfikna det lyssnande
jag har provat allt men kommer alltid tillbaks jag försöker måla över skrapa bort spela spel spela bort skrika åt näthinnan det funkar inte jag drömmer ändå om vad som skulle kunna vara men då är det inte naturligt utan konstlat inte det jag borde inte mina behov inte min plats praktiska hinder men vem ska prata musik film och teater med mig vem ska jag önska satt bredvid alla gånger vem är lika orädd som jag lika knäpp i frågan till främlingar vem har jag lagat middag till alldeles för få gånger vem har sjungit för mig alldeles för få gånger vem har hållt mig i handen till en konsert alldeles för få gånger vem har aldrig skrivit en text med mig aldrig sett var jag bodde när jag var liten aldrig sett mina favoritfilmer med mig att våga grubbla häromdagen pratade jag i telefon - vad gör du? - målar en blomma jag skrattade

2010-02-22T13:13:00.001-08:00

sptember och våra undermedvetna rädslor vi lät inte förnuftet stå över krigsstigen att välja sida strider mot friheten och obearbetade känslor av sorg kommer ofta ut som aggression fokusera medvetet skyl inte över verkligheten tänk på karmaskulder

2010-02-22T13:10:00.001-08:00

det känns så längesen jag känns så ung då när jag sa att jag kan inte ge upp det här jag kan däremot kämpa och jag vet att jag måste öva på självständighet men kan du inte stanna med mig? jag kommer bli så mycket bättre på saker
jag har så mycket mer att ge det vore så onödigt om vi gick ifrån varandra nu det finns så mycket fint med hösten
se mig inreda min lägenhet i waldorffärger läs tidningen på min balkong det är ett annat ljus i höst jag vill fira din födelsedag med dig

2010-02-22T13:08:00.000-08:00

jag kämpar mig igenom texterna från augusti moment 22: jag vet inte om jag kan vara med någon jag inte känner mig säker på och då blir jag osäker och på min vakt och du vet inte om du kan vara med någon som är osäker och som du inte får komma åt och då blir jag osäker och den ihopsydda versionen, kommer du alltid vänta på att jag ska bli äldre? kan du älska mig halvfärdig? jag älskar dig nu för den du är nu den jag ler mot den enda jag ser du undrar vad jag gör med dig vad gör du med mig om jag inte går att lita på? lita på mig lita på mig

2010-02-22T13:05:00.000-08:00

jag minns för jag skrev hela tiden. vi satt vid ett typiskt italienskt hus det var kväll och gatuljusen, ni vet hur det ser ut om ni blundar allt var vitmålat och vi satt ner för att andas allt jag tänkte gick som mantran i mitt huvud: jag vill vara med dig, jag kan inte tänka mig att inte vara det. det gör ont i mig att tänka mig dig med någon annan, det gör ont i mig att tänka mig mig med någon annan, jag vill att du ska lita på mig

2010-02-22T13:02:00.001-08:00

nu kan jag börja skriva av augusti: vår osäkerhet föder den andra men kärnan i kärleken består jag hade ingen kraft, ingen energi att bygga jag skrev att ''jag har redan byggt och det har rasat" jag har aldrig ljugit för dig
en anteckning berättar att du undrar varför det inte räcker och jag dissikerade begreppet förälskad och du lyssnade det är mer värt att jag älskar dig än att jag inte vet när du lyssnar det är mer värt att du älskar mig än att jag inte känner mig som en flickvän eller mamma till dina barn du har så många ansikten är det nog att du tycker om mig? spelar det ingen roll hur mycket? inga krav utan att vi står för varandra = jag älskar någon som älskar mig längre än till sommarregnet?

2010-02-22T12:55:00.000-08:00

augusti och Övertändningspunkt & killerinstinkt och jag visste att det skulle ta evigheter. vi kände oss lurade, bedragna av vad som kunde ha blivit. du var besviken på mig för att jag verkade kunna lämna så lätt. det var bara överlevnadsinstinkt och försvar. ångra ingenting men önska kanske. tråna kanske efter mig när alla försök att återskapa oss är bleka i jämförelse. det svider i mina ögon.

2010-02-22T12:50:00.001-08:00

det var sommar och varmt men jag valde att stanna inne och se en film och där är han lite hypokondrisk och hon fastnar vid allt hon ser på gatan och i boken jag läste hade han svårt att prata om förälskelse och hon pratade tills han somnade jag såg oss överallt att inte gå bredvid varandra på gatan utan gå före dig och beställa mat för att inte verka osjälvständig att inte hålla handen för det är inte effektivt men jag älskade ditt mod hur du vägrade ge upp din självständighet och hur du trivs i att leva i icke-vi-et men tänkte att när man är så säkra på varandra att man kan skoja på ett sätt som att, ”din familj är så trevlig, men vad hände med dig?” och sen bara skratta

2010-01-24T11:59:00.000-08:00

hon tar inte tag i sig själv men jag gör det

jag har påbörjat min dröm

jag tänker inte låta andra människors negativa tankar komma i vägen

jag tänker inte låta praktiska saker komma i vägen

jag tänker få min lägenhet få min dröm och med det kommer nya drömmar

och jag tänker hålla hårt i mina vänner

och akta mig för att bli cynisk för ironiskt nog blir jag cynisk mot cynism

jag vill inte verka hetsig

vill inte verka naiv

är så rädd för att det ska vara så att mognaden kommer sen att jag är barnslig och idealistisk

jag vill bottna i mig

det tåls att sägas igen

jag vill tro på den versionen av mig jag känner nu

och man kan alltid utvecklas

man kan alltid hitta nya saker som är viktiga

och jag kan känna att jag inte är tillräckligt allmänbildad

jag kanske bara är ung

men hur många storverk kan inte komma av den rena

som inte blivit vägledd

som är just vilsen som letar sig fram

jag vill inte be om ursäkt för mig själv

självklart tror jag på eget ansvar för sina handlingar och konsekvenser

jag är rädd för vad det materiella gör med oss

jag är rädd för att glömma bort vad som är sant

jag vill alltid våga vara rädd och våga vara arg

han pratar om den inre kompassen och jag vrider och vänder på min

jag är glad när jag ger

”om alla gör gott”

fastnar i semantiken

om alla har ett rent samvete

jag vill tro på frihet under ansvar

ni kan förneka det

och att man vill nå utanför sig själv

striden mellan passion och förnuft

det är fler krafter som drar i mig

befintligheten

det är olika filosofiska riktningar och

den gömda antroposofin

det fanns alltid ett syfte bakom

måste det finnas ett syfte bakom

vill vara en ädel vilde

vill förstå all tankars samtid

vill läsa all strängteori biologi kemi fysik religion utvecklingspsykologi antropologi musikvetenskap matematik filosofi och idéhistoria som finns men har inte ro

Hold your breath

2010-01-23T15:16:00.000-08:00

"en soppa är en gryta med mer vatten i"

att hon jobbar och sjunger
att hon jobbar och målar
att jag sitter där och pluggar
att vi har varandra

att jag får mina samtal om anknytning
att jag slänger något ur lägenheten varje dag
att min farmor och farfar kommer i mars

det allvarliga; att ordna upp livet
ta ett medvetet ansvar för din framtid
ouppklarade situationer, nära relationer
ångra dig och tacka din livskris för förändringen

vad gör jag? - en framtidsdröm - en film och en middag - en middag och en drink - en säng - en lugn kväll - ett jobb och barn. en stress och en oro och en saknad och en insikt - en väldigt enkel insikt men en stor nyckel "när livet är ditt" - nuet och orättvisan - viskningarna - inspelningarna den natten, jag hör min egen röst och förstår vad jag menar

skräckslagen inför min upptäckt
min arm är min kropp är jag andas
titta på takten!
du vallar omgivningen och intrycken leker vidare

lyft mig härifrån / bär mig i din mun

med ett rep om flocken lurar du dom långsamt

tänk inte efter / låt er styras

grävandet blir en besvikelse
europaförfriskad uttryckslös längst in en ruvande iver
älskande i desperationen
det hala gräset
öppet tittar vi på gatumusikanter
vi lägger ner ljuden
sänker dom försiktigt
varje natt för insomning
en kort repris av muskelkartan

(du skrev om att sjunga vid ett apelsinträd)
om ingenting vad om vacker hur om mognad du om känslan vetskap om trygghet självklart
is tttthis it du verkar nöjd

i ensamhet kan man förgylla sina rutiner

du låter mig rinna iväg / du har slutat se

socionomlinjen och tiden för orden

det som hänt i repris och jag skriver om outtömlig
förälskelse, hålen och vilken sorg som kommer med
äktheten och tiden

det är en livsviktig livsfarlig brännande bit av mig
saknad försvunnen förlorad
försökte fylla tillfredställa beklä med toner
men fortfarande intig meningslöst ihåligt
tills mitt universum brister när du

restauro , att återställa
radiator, värmeelement
diegesis - det som berättas
huden som opalescent
det finns böcker om papegojor och mangoträd
du håller hatten för hjärtat
drömmer om vilken färg du ska måla mig med
(inre sjöfart)

30

2010-01-09T08:59:00.000-08:00

tisdagonsdagtorsdagfredag & människor jag älskar

- januaris tema är lite ''var är livet påväg?''
- vi säger någonting om att inte blanda människor och musik
- har man inte sett varandra på länge så måste man kolla på varandra länge för att se till så att allt är kvar
- en trygghet i att dela banala saker som matträtter och ordval
- ett huvud mot en axel, att andas, vi tar fram något väldigt vackert i varandra
- vi frågar varandra hur vi mår och du tycker jag får den där blicken när jag tittar ner i täcket och du har ju rätt
- mozartfilm och jag med mina tusen frågor
- att prata om konsten och vem som kan vara den, jag sover alltid lika gott
- att vara tjejer och dricka vin
- att laga middag tillsammans
- att hälsa på solen innan den går ner
- att prata med en önskad modersfigur om framtiden

2010-01-04T05:35:00.000-08:00

nyårsafton, vakna fint, sova hos evelyn, vakna gott, vurma, öb, västermalmsgallerian, marie leaveau, filosofilärare som tror att han ger mig förhoppningar, vakna, chutney

planen för de första veckorna i januari måste fixa sig

socionomprogrammet?

jag minns, glömmer bort, slänger, behåller, upprepar, sover, försöker ta mig framåt

Ofrånkomligt

2009-12-20T15:59:00.000-08:00

vi låser in den bultande ivern, nattliga ritualer och en spänd ryggrad, ett expertutlåtande, hemligheten stannar mellan oss, skammen skulden tala högt om dansen och förförandet, skräckslagen, måndagmorgon, ruta ett
kvällen fyller mina händer
stackars rummet svämmar över
allt för sällskap i en förpestad stad
att du motstår långt hår, vi trängs i dimensionen och sinnena
jag kanske bestämmer mig för att erkänna allt
hur den epileptiska underkastelsen innefattar all ånger
hur han är en rörelse som aldrig slutar
jag förväntar mig en man som ramlar mot mig, vill åt, säger att JAG ÄR DITT SKAVSÅR BLAND NERVTRÅDAR
låter beröm fly från ögonen
någon gång blir det här ett samtal
kunde jag skulle jag teckna sveket
när pannlinjer rinner iväg
väntetiden och illamåendet som försvinner om du kommer tillbaks
men då måste jag vakna och koncentratet upp till ytan
släpper in för vilken gång i ordningen
vågar aldrig lika svag gen
då det blir som vackrast
han bläddrar genom mina läten och blickarna
bläddrar hud, akilleshäl
morgonen sträcker ut mig
berätta vilka gömmor så ska jag sluta skriva sanningen så att alla kan se den
det visas rakt framför mig hur frukosten kan bli en självklarhet hur sommarmarken
nöttes
med oss
den sista minnesbilden
jag som en magnet mot dina mörka lockar, avslöjar din tystnad, händerna, nacktaget, JAG SOVER MED FÖTTERNA MOT VÅR FÖRSTA KYSS VARENDA JÄVLA NATT trä över mig, du lyfte sakta av mig kläderna, spola tillbaks, gör om

Auskultation

2009-12-17T10:03:00.000-08:00

Sanktionerar
/// "jag vill prata norrländska och använda ord som ävlas, eller bara äntra
bestig, med mig! de använder ordet betäcka i samband med att låta djuren para sig men jag skulle vilja säga, betäck mig, slå vakt om
man tänker prioriteringar, vad man söker, någon vars våglängder man kan mötas vid. åh, våra sinnen!
point of contact/touchpoint, elden, passionen, en strävan, en konversation, en väg
jag kan inte klä orden, jag vill bara uppleva
att få andas ikapp att få glömma skammen att få känna att man blir lyssnad på"

"man hittar anledningar när man letar efter dom, man dömer framtiden på förhand
jag sprang iväg varje gång
rädslan för mitt egna leende
rädslan när man inte kan se nästa steg
rädslan för att det är så svårt att lita på sitt känsloliv när man alltid har velat ha det omöjliga
det betyder någonting när man kommer tillbaks."

jag skriver mig runt orden men jag hittar inte hem
de riktiga ligger och sover i min vackraste anteckningsbok
på lördag måste jag välja vad ni får höra
det springer inuti mig
jag blir kallad kattunge och älskar det
vet inte vad jag ska göra av ivern och rädslan
har bara en lista som är så otroligt lång

till oss som är dörren

2009-12-12T08:00:00.000-08:00

jag & relationer
förhållningssätt
växelverkan
den första relationen
mamman
det värnlösa
att reagera mot det fullständiga beroendet
strävan efter frihet
förskjutenhetsångest
självförverkligande
förälskelse
individualitet
känslomässig distansiering

jag blir förbannad och hatar att ingen ställer "de rätta frågorna", egentligen försvarar jag mig

ilska som försvar "som används för att hålla andra på avstånd så att man inte ska bli uppslukad av deras behov"
"att hålla andra på avstånd gör det lättare att behålla kontakten med sig själv men svårare att förhålla sig till andra"
det eftersträvade balansen "man kan släppa in andra utan att de tar över och kan prioritera sig själv utan att överväldigas av rädsla för att bli förskjuten"

29

2009-12-12T05:37:00.000-08:00

Läser Katarina Frostensson, inser att ni aldrig kommer bli som henne.
Drömmer sanndrömmar, vakendrömmar, mardrömmar, minnesdrömmar.
Somnar och vaknar ensam. Tänkte fira mig själv ikväll, inser vilka jag vill ha där.
Våren hägrar med stora beslut. Jag träffade en kvinna på 62 år igår som gjorde min dag.
Vi ses snart igen och jag tycker om det.
Censuren börjar kännas lite gammal.
Jag slåss mot den och hittar nya ord.
Vävnadsdöd.

They only want you when you're seventeen
When you're twenty-one
You're no fun

28

2009-12-09T14:35:00.000-08:00

Kalla mig effektsökare utan integritet, ni kan ändå inte kränka mig. En kväll på stadsmissionen, året i en backspegel,vi har för svaga hjärtan för det här. Alla vägskäl, alla val, orden finns fortfarande kvar de är bara väldigt väl gömda. Det finns så mycket jag vill säga till den som förtjänar det.

27

2009-12-06T14:27:00.000-08:00

1hon upprepar meningar och glömmer bort vad hon har sagt
hon gråter hysteriskt
jag lyfter bort allt ansvar från mina axlar

2mina lärare säger att det finns pepparkakor och jag tar tag i den biten

3poesifinal snart och jag drömmer om hur jag vill ha det

4natt efter natt
dramatikens vecka
det finns inga ord
en fredag med smink och vad det innebär
en lördag som slutade i glöggsånger
rensar energiförrådet
tänker på vad han säger om att en del av mig är impulser och resten någon slags intellektualiserande
den här veckan finns det nästan ingen som inte har kommit tillbaka
skärmar av!

kontrollbehovet säger till mig att jag vet vad jag har och fortsätter veta det
osäkerheten får aldrig ta över
vad ni betyder
vad ni är
varandras motsatser
och vilka egenskaper man prioriterar
vad man önskar/
vad man behöver

det rinner över
det händer samtidigt

26

2009-12-04T05:59:00.000-08:00

de bästa behöver aldrig ta åt sig
ni är min luft
samhörigheten
andan, att vi alla vill påverka
att vi verkligen lever
kreativiteten och allt vi förmedlar

///
men ensamheten
kampen
att inte veta om de man älskar lever
sveken
inget jobb ett jobb två jobb tre jobb
inte en sekund för dig själv, ändå alla
de är främlingar som viskar i mitt öra
det är gifta män som säger att jag är den enda
det är ensamvargar som saknar mig
men jag liggar vaken och undrar vem jag helst av allt vill vakna bredvid
det är alltid du
då förstår jag
och önskar så mycket att jag kunde få en natt
bara en natt där jag fick säga allt jag aldrig sa
kommer du någonsin ligga vaken hela natten och komma på att du saknar mig

25

2009-12-01T15:42:00.000-08:00

de senaste dagarna har jag lärt mig så mycket om mig själv som jag inte har gjort sedan i våras
jag brinner för att fortsätta brinna
lyssnar på Berg & dalvana
och tänker på att du kanske bromsar min fulla potential
jag älskar dig
jag har redan kommit så långt att det skrämmer dig
insikterna och det ständiga arbetet mot att förtränga
de pratar om trettioårskriser och jag får höra vilken tur det är att jag redan tagit smällen
jag orkar precis hela tiden
vi pratar om det konsistenta perspektivet och jag lär mig
och jag är stolt
och trots det

"håll ut jag behöver dig
håll ut stå ut med mig"

24

2009-11-30T14:38:00.000-08:00

han ställer frågor och jag drömmer
men vet att det är flera år dit
och som om jag skulle räkna ner till julafton
jag har fortfarande inte skrivit den, novellen
och det går fortfarande i vågor, beroende på vad jag vill distrahera mig med
jag har alltid haft svårt att förhålla mig till hemligheter, också att definiera dem
jag har även svårt att förstå hur man kan sluta älska någon
annat jag funderar på är medvetna val och att göra varje dag intressant
vad människor offrar, hur mycket man anstränger sig, respektive inte gör det
jag skäms, när jag ser er
jag andas ut när jag inser att
some are just stones
med australiensisk accent

23

2009-11-30T00:29:00.000-08:00

hon försummar hon förråder mig
hennes falskhet bedragare
förstör min möjlighet till att lita på människor
jag berättar för henne att det finns så många
som jag är ''den enda'' för
att det är tungt,
hon kramar mig,
ber inte om ursäkt ens på beställning

jag glömmer bort allt och klär upp mig för ingen
berättar om receptet för en lyckad kväll
träffar på gamla skolkamrater
pratar om vad som får en att minnas

vi går på "ryska baba" dansar sönder och skrattar så mycket som jag inte gjort på månader
se bevis: http://pancakesinthesky.blogspot.com/

vi kommer hem åtta på morgonen
vi låtsas fira första adevnt med australienaren

nu är det måndag och temat fortsätter
inte en lugn stund
efterlängtat besök

23 seconds, all things we love will die
23 magic, if you can change your life

23 seconds, in you I see a chance
23 magic, if you change the name of love

22

2009-11-26T09:56:00.000-08:00

som om det skulle finnas filmögonblick
som väntar på en när man kommer hem
utan att man vet om det
drömmen han inte tror på

nannyutbildning, arbetsintervjuer, felprioriteringar
andra som lägger sitt liv på mina axlar
jag som står kvar

en lägenhet som sakta börjar tömmas
en tomhet som blir större och större

tjugoett

2009-11-23T03:23:00.001-08:00

insikten
att han kanske har rätt
inte omogen men
jag är så pubertal
och det klart det skapar skillnader
det är så nära till mina tonår
jag bearbetar fortfarande
behöver vara omkring människor som förstår vad jag går igenom
alla nya fakta
allting man måste smälta
allting som vänder uppochner på ens värld
och gör så att man inte fungerar

rekapitulation

2009-11-22T04:46:00.000-08:00

du väckte mig varje gång
varje gång vi var nära varandra
förtrollade mig
spola tillbaks till juni då vi gjorde varandra varma inuti, glada
vi vågade ta in varandra, improvisera
inte leta efter lyckan utan bara sitta på din säng och höra låtar som vi båda älskar och bli kära
vi skrattade, jättemycket och jag minns särskilt hur du kysste mig i hallen,
som i en film, vi var så levande

(när humöret djupet når dig
avsaknaden av befrielsen att ta saker på allvar
då fattas jag
men också i musikens värld
jag ser filmer och pratar om dom efteråt
jag vet vilka kläder du passar i
jag vill höra allt om minnen du förtränger
du är så fruktansvärt vacker
jag vill viska i ditt öra
se vilket tyg, vilket ljus
istället för att vara ensam och
begraven)

kalldusch

2009-11-17T14:29:00.001-08:00

jag hoppas någon slår upp ögonen på dig
jag hoppas någon spelar cat power - silver stallion för dig när du är lite trött
det har ingenting med texten att göra
det är mest att jag sitter bredvid
och att kanske når sinnesrörelserna dig också
mina svaghetstillstånd, din chockskada

tjugo

2009-11-17T11:39:00.000-08:00

lättmottagligt själsliv
snart kommer decembermörkret
familjetankar, andras familjer, familjer man vill vara en del av, familjer man vill veta mer om
människor man vill veta mer om, de man ångrar att man avbröt mitt i en mening, de man önskar att man hade lyssnat mer på, vågat gräva mer i
men också, att det inte är mitt fel om någon inte vill öppna upp
inte heller någons fel

///

idag såg vi ett försök att förena människan med konsten

////

jag vet bara att jag vill dela mina intryck

drömmarna

2009-11-16T08:28:00.001-08:00

du har på inga sätt förtjänat mig

jag förtjänar den med ett värde av en som hyser kärlek till den ostyckade obeskurna

den som är rustad för min passion
som vördar mig trots mitt
fladdrande
ostadiga
oberäkneliga

den som jag vill spara alla meddelanden från
inga hårda ord
som vågar att jag inte är hel
som inte sårar
blesserar
sargar
genomborrar

du harhjärta ett
jag harhjärta två
du raderar allt
för att få plats med någon annans
var är ilskan
var är landningsbanan
vem ska få ta det greppet om mitt hår
att få njuta av mig

nitton

2009-11-15T13:59:00.000-08:00

det kommer gradvis att övergå till ilska
helgen bestod av debaser, feber och kulturhuset
jag skriver mer, står på scen snart igen
längtar efter att slippa censurera mig

2009-11-12T13:25:00.000-08:00

ITALIEN

////

jag tittade på kläder och mina händer var där
jag känner mig het
lava från en vulkan
vänd huvudet mot sanningen
mellan fingrarna
levande attityd läpparna till ett halvt leende
gift för mina nerver
men det är hans musik
som jag studsa på hans huvud
medan jag är..

jag har bitit mina läppar utan att be om tillstånd
jag kommer att tala till ditt hjärta viska ljuva
rysningar längs din ryggrad

///

ankomst/avgång

///

du var ingenting jag valde
det är helt omotiverat att du står här
jag är så trött på att sova på din hud
du känner inte till din plats
vi spenderade smärtan till havs
upprörd
tappar bort mig
väntar på att han ska öpnna dörren
den monotona tystnanden
morgonflyg
döva ert samvete med
att jag kommer att sjunka
kanske en dag bara försvinner
med trasiga nerver
ruttna
i slutet av korridoren
du kan aldrig lämna
bara vara onödigt vacker som jag var

galenskap

2009-11-12T13:06:00.000-08:00

det var italienska
det var faktaböcker
ordböcker
filosofer
veckotidningar
det var att jag sökte efter orden
det var att jag översatte dom
det var att jag kastade om dom

Den som inte kan bära sin ensamhet kan inte leva fritt
vi måste vara förankrade i en inre dimension av ensamhet
att kunna möta sin egen ensamhet
den ensamhet som jag talar om är en inre ensamhet
är ett tillstånd där vårt medvetande inte försämras
och smälts tillsammans med trycket av lust
när vårt medvetande blir i stånd att välja och agera bara i sin "inre lag",
sin djupa, intima och personliga uppfattning
här är det frihet realiseras, alla farhågor skingras och vår inre ensamhet inte skrämmer oss mer, utan snarare blir vår mest kära och okränkbara boning

vi föds med potential för att vara fria individer
och utan någon form av rädsla, kunna älska fullt och villkorslöst
vi måste utrota de absurditeter som ligger till grund för vår uppfattning om världen och oss själva

ingenting är flyktigt i verkligheten! saker och ting bara blir kortlivade då de filtreras genom vår domstol

efemära är möten som lovar skönhet och kärlek totalt.
efemärt finns överallt runt omkring oss även när vi är övertygade om att det kan förlängas till slutet av våra dagar. besvikelsen kärlek ska dödas, men inte dö, och efter en tung sorg, börjar hon hoppas och önskar att utforma.

när du du sätter ordet efemär
sätter du alltid en känsla av meningslöshet, smärta och sorg,
semantiskt betyder kortlivad bara kort
kanske gillar vi inte det kortvariga?
umgänge är flyktigt, är kärlek efemärt?
en kyss, ett leende, en blomma, en solnedgång är efemära saker,
men säg aldrig att döden är flyktig, eller smärtan

en kyss om den ges av kärlek kan inte ta slut
även om den fysiska händelsen inte varar mer än några sekunder.
ett leende, om det härrör från själen och berör centrala delar av en person
gör en bro som inga krig kan döda
eftersom våra sinnen filtrerats av sinne
är vi börjar titta och känna igenom en tydlig spegel av vårt medvetande
kommer vi att bli förvånade över att upptäcka att allt är aldrig över!

ordet efemär kommer aldrig bli den större delen av ditt ordförråd.

hon önskar så, han kanske
titta ut från balkongen på deras respektive universum, nyfiket, men gå inte nära
deras kontakt skulle skapa en kollision i jämvikt, förbjuden.
hon hade aldrig älskat någon så starkt
och av passion brinner själens längtan efter honom, skickas hans andedräkt till henne får henne i extas och i kris, tarm-vridande från vilket undkomma verkar omöjligt

ett steg mot honom, om han vill veta var hon finns
så tillbringar de sina dagar
svor evig kärlek med en kyss
en lång resa utan återvändo i ett avlägset land och dekadens, som, när han kommer tillbaka är ingenting sig likt

det förblir i oss ett absolut mysterium varför
olika språk som talas mänskligheten igenom
har liknande gester och känslor
kärlek eller hat, men överallt i världen,
går du med
eller kommer du att dela

vi andas tillsammans, tätt
en sträng som inte skapar
lidande, men fjärrkontrollen
glädje som alltid har gett
röst till poeter och sångare bor i helighet
tror du inte?
mina fingrar flyger
genererar ord
ge liv åt något obestämbart i världen
bara för att argumentera.
det finns inget sätt att undkomma ett löfte
uppvaknanden ur sömnen
när inspirationen
är

2009-11-12T12:22:00.000-08:00

du är pinsam
du kan ha förstört allting
allt hon ville var att sova
du gav efter för pulsen
mörkt säger du
mörkt i jämförelse med vad
du blev attackerad och
med en järnhand
smälter allting
kurvan i köttet
dess snöiga inre
kyrkogården i gommen
utbytte hälsningar
det är stolthet för den blygsammma
snabb återhämtning
det finns inget vittne för känslorna
kläckning

mardrömmarna och det andra landet

2009-11-11T15:31:00.000-08:00

jag älskar er för att ni påminner mig om mitt värde
jag älskar er för att jag inte behöver öppna munnen och att ni ändå finns där och hjälper mig se klart
varje gång jag säger att jag har glömt
varje gång jag tror att jag trivs i det ouppnåeliga
varje gång någon ser ner på att jag är så öppen med mina känslor
beviset finns i mina texter, beviset på att jag vet hur man ska behandla mig

JULI

I mardrömmen
natt efter natt och jag vet inte vad som är riktiga minnen jag
vet bara att jag älskar orden och
inser när jag bestämde mig
man gör inte såhär mot mig
hon skriker
"jag vet att du kunde lyssna och jag vet att du ville finnas där"

jag vet att till slut lider man med varandra till den grad att man inte orkar längre
och jag vet att vissa tappar respekten för varandra
och säger hemska saker
och gör allt för att såra varandra
i stundens hetta
i stundens hetta
- "ACCEPTERA ATT JAG INTE VILL HA DITT VIRVEL"
och hon gråter för att han inte kan ta in stormen
vaknar ur drömmen och drömmer igen
om att låta någon annan ta plats
inte välja bort dom, stöta bort dom, kasta bort dom för en dröm
en dröm som ändå aldrig uppfylls
en dröm, som drömmer lika dumma drömmar själv
jagas av perfektionen
viskningar så tydliga som om det vore på riktigt
som om det vore ett väldigt starkt minne
"jag längtar efter att ge och ta"
och det är ju sant, att jag längtar efter att utvecklas
inte med, men bredvid
om man vet att man inte faller och slår i den hårda botten
jag saknar den som liknar mig inuti
fastän våra världar är så olika
borde det inte vara en grundförutsättning för en sån som mig?

Jag älskade hans intention men jag lämnade honom där
i dröm nummer två saknade jag att andas utan prestation
att kunna falla
att slippa vara rädd för att tycka olika
att inte behöva bekräfta att jag förstår för det är så självklart
jag trodde att ju mer komplicerat det var desto mer äkta är det
det äter upp mig när det tär, en liten del av mitt hjärta dör varje gång de onda orden biter mig
och att inte känna mig
att fortfarande inte veta att gatorna och torgen skrämmer mig
eller ännu värre, att veta det men förminska det till ett skämt
eller, att veta, men inte förstå vidden, inte vilja ta in
någon sa
"tack för lärdomen att visa svaghet kan vara att visa styrka"
jag saknar att kunna öppna mig

jag skrev ibland, på nätterna, i italien
om hur man inte kan ändra på fakta men man kan ändra på uppfattningen av den
fokusera på intentionen
men den är inte heller trygg
jakten efter tryggheten
att orka med anpassningen utan att öppna munnen är svårt
svårare är när jag blir den tysta, kuvade
aldrig har jag varit sån
och jag tänker inte fortsätta vara så
hur står jag upp för mig själv utan att lägga krokben för mig själv?
nej så ska jag inte tänka
det får vara slut på all den här anpassningen
det får inte bli normen
det är svårare att bryta ett normaliserat mönster, det vet jag ju
kanske problematiserar jag allting nu
men är man inte tillfreds måste man få uttrycka det, låta det ta plats
var det inte det jag var så bra på?
din kärlek är inte äkta, du vill inte ha mig
det är så det känns
varför ska jag nöja mig?
mina värderingar ser ut så att man finns för varandra och det känns jämt

akta sig för när fokuset ligger på det som gör ont men ändå ta hand om hjärtat
hjärtat som känner att det måste dela med sig någonstans där det är villkorslöst
någonstans där det känns igen
där rädslorna accepteras och inte skrämmer bort
allting tar den tid det tar
spiralerna där jag inte hittar orden för att beskriva hur ont det gör
det ska inte vara så
hur kan känslan ligga så nära den andra, den mjuka, varma
och blue lips blev verkligen soundtracket
man försöker sortera ut
och det är det ständiga
att det inte går att veta
och att man självklart inte vill utgå från att någon är svagare än vad den är

någonting fattas
för dig själv får du kräva vad du vill, känna vad du vill, önska, ha behov
inte nöja dig med mindre, tänk ut vad som är respekt för dig, vad som är lojalitet, vad som är trygghet, vad som gör att du vill stanna med någon

gestalter och känslan varje gång du ångrade att du lät mig prata
du vill alltid lyssna
du vill inte ha en svart stämning
du vill ha roligt

jag kan också acceptera svarta dagar om man delar dom och inte är hårda mot varandra
jag menar inte att man ska drunkna och slåss
jag tänker på respekt, ömhet och att stryka fingrarna genom varandras hår
se varandra djupt i ögonen och känna samhörighet
det här kan man uppleva efter tre dagar tillsammans
jag vet det för jag har varit där
när man är mogen för det, öppen
jag kan inte göra någonting åt att du känner att du inte är redo för kärleken
att du var ganska kär i mig
jag tycker snarare egentligen att det är en äcklig tillbakahållande känsla
varför censurerar jag mig
varför inte rakt ut ännu mer vad jag saknar
detta är inte att beskylla
ta med mig på äventyr och var så beskyddande att jag vågar allt, då får vi ha roligt - tillsammans
våga de seriösa ansiktsuttrycken, besök städer med mig, visa mig platser och lär mig
jag sakar någon
som vattnade sina blommor, lyssnar på klassisk musik och bjuder på middagar
älskar att diskutera filosofin
eller han som på allvar trodde att vi skulle rymma med en båt och bara ha varandra och spela teater
att våga kolla på tv en vardagseftermiddag och tillhöra varandra
att en gång ta för givet att man ses nästa dag
att berätta saker för mig, bli glad när jag skrattar, ha behov av att underhålla, det är vågarna det
det farliga med samhörighet är att man skulle kunna bli av med lite av sin självständighetskänsla på vägen
plutobesatthet, feltolkningar, psyktankar objektivitet, nytänkande
bromsar men hinder man ändå kan ta sig över

jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig
stanna med mig och se mig bli äldre
se mig inreda min lägenhet i waldorffärger
se mig börja nya kurser, jag är fin på hösten och nästa höst också
läs tidningen på min balkong
se fler av våra vänner få barn
rör mig och se på mig
och jag ville skriva om att ligga på en gata med belysning på natten
hur vi upplever det med olika ögon
hur våra texter skulle se ut
ändå handlar det om likgiltighet
fastän du sa att du älskar mig (och min kropp)
så kan du någon timme senare säga att du är likgiltig
ändå tror du att jag ska tro på någon slags grundkänsla
att jag ska tänka
kan han verkligen mena såhär illa
och tro mig
det tänker jag
och jag får bevis varje gång jag märker hur distanserad du är
och du halkar in på samtalsämnet
att du är rädd
hur länge ska jag stanna hur länge ska jag orka
du skulle säkert kalla mig egoistisk
du som nästan tycker att jag inte är känslig
eller än värre, att jag inte kan ta in andras känslighet
eller, att jag inte är intresserad av vad du säger
som om jag skulle Älska någon som jag inte var intresserad av vad den än säger
du säger att du älskar mig
är lite kär men inte förälskad
jag trodde den fasen kom senare
det är mycket som är tvärtom
du vill ha kärlek utan ord
känslan av att man sträcker ut handen och vet att den andra är där
slippa vikänslan lite
slippa krav och det obligatoriska
jag förstår det
jag vill ha ord sen kan jag vara tyst med dig i en evighet
jag skulle aldrig behöva en obligatorisk kram inför folk om jag inte var så osäker
men du säger att du älskar mig
jag måste tro på det
och hålla i det för vad det är värt

och jag minns det om efemär
och nu säger du fladdrig
och att du älskar den ihopsydda versionen av mig
och att det kanske har med åldern att göra
och att du kanske måste vänta tills jag blir äldre
men ändå att du förstår att det är jobbigt för mig att du inte kan kasta dig in i det här
ändå att jag ska stanna

för att du älskar mig

börjar försöka sluta

2009-11-10T14:38:00.001-08:00

utskrifter
i minnet lagras det

brännskador

undgå tanken att både blick och mitt innanmäte söker
sover på hotell
jag opererar dig
väntar på att det ska börja någon gång
akustiken
om det här inte var persiska tårar

du som är törstig
du som längtar efter en
kärlek så renad
efter snäckdjur och hur
ficklampor och trasiga paraplyer ska komma att
sammanföra oss

kvällsfundering

2009-11-10T12:26:00.001-08:00

faller för en resistens
vi var aldrig oskiljaktiga
blad av ödmjukhet
stympade drömmar
överlagrade taktslag
det hände aldrig mig
du kanske tror att du vet vad som är viktigt
du kanske vet vad som är viktigt för dig
värt att veta;
hur många kyssar jag har fått
i mitt liv
det är noter skrivna över din hals
du ler
eftersom du är frisk
det envisa i din blick försvinner
sommaren sjunker redan bort bakom ditt ansikte
det var en skugga av löv längs halsen
solskivan
den täta dimman
skillnaden mellan förståelsen

arton

2009-11-10T10:26:00.000-08:00

Min pappa säger att jag ska säga ifrån. Vissa säger att man ska kämpa. Idag pratade vi om, när man inte litar på varandra. Spänningen. Ibland tänker jag att jag ska berätta. Men jag har blivit skrämd att prata om mitt förflutna. Alldeles för rädd för att det ska verka som att jag fortfarande är kvar där. Som om intrycken är lika starka fortfarande. Tänk om någon kallar mig foglig igen. Tänk om någon misstar mina självinsikter för självcentrerade. Tänk om någon säger att jag har taggarna utåt. Alla mina tonår. Och tänk den som blir skrämd över att det inte är längesen. Och vad jag längtar efter mina kommande böcker. Min upprättelse. (fint ord på engelska) Finns det risk för att vara orolig? Vad hände egentligen? Jag menade aldrig att kritisera. Får ibland frågan vad jag kräver, vad jag inte fick, vad någon har gjort fel? Det var ingenting jag inte fick. Jag vill bara aldrig behöva bli hånad när jag gråter igen. För att sen få höra att det är vackert att visa känslor. Vissa saker är det inte meningen att man ska förlåta. Jag vill aldrig bli så rädd igen. Jag vill aldrig att det ska spelas upp i mitt huvud. Vissa människor råkar man bara krocka med. Jag vill aldrig att man ska passera de gränserna, normalisera ett våldsamt liv. Vissa människor tar fram fel saker i varandra, sidor de aldrig har sett hos sig själva. Slipar på mina farväl. Får ett telefonsamtal där någon berättar om hur terapin tvingade honom att säga det rakt ut. Vi vrider på allt och skrattar åt hur miserabelt det är. Han säger att jag ska vara glad över vad jag har kommit på redan nu. Han längtar efter sin dotter. Någon annan saknar sin pappa. Någon annan väntar barn. Cirkeln.

sjutton

2009-11-08T08:23:00.001-08:00

om du var i min lägenhet
om jag fick laga mat
om ljusen var tända och musiken var där
all musik jag har att ge dig
den är väldigt fin, faktiskt
och det var november och söndag
vilken skillnad det skulle vara

det finns ingen poäng i att vara fri längre

2009-11-07T06:08:00.000-08:00

alla sanningar man önskat att man hade dokumenterat
istället för högar av papper i lådor i lådor i lådor
novembersöndag och hatet
när det inte går fram

måste bli lika resistent

ni förstår inte mig och ändå delar jag med mig:

yttre, uppsyn, exteriör, habitus, apparans, gestalt, apparition, fysionomi, anletsdrag, ansiktsdrag, drag, ansikte, min, air; look, mode, stil; sken, illusion 2 val, utnämnande

faux pas

abderitisk pueril
menlös tillförsikt
lamentation, litania, jeremiad, tirad, harang, kverulans
karaktär, läggning, själ, väsen, natur, identitet, person, jag; särpräglad karaktär, särpräglad individualitet, individualitet, egenart, auktoritet, utstrålning, karisma, image, profil; framståendeperson, gestalt
Svensk syn
vändning, vridning, gir; krök, bukt, sväng; pendling, rotation, vibration, oscillation, amplitud; förändring, omslag, omkastning
störtsjö, syndaflod, invasion
lydighet, hörsamhet, åtlydnad, efterlevnad, efterrättelse, tukt, ordning, disciplin, underkastelse
tukt, sedligt skick, goda seder, ordning, anständighet; fostran, disciplin, pli
skick, hållning, disciplin, hyfs, ordning, fason
vårflod
äv. avtaga minska, bli mindre, vara i avtagande, bedarra, mojna, lätta, försvagas, sjunka, mattas, tyna, tvina, ebba, ebba ut
lombardiskt
humör, solbränna
geometri
lägger mig längs horisonten
murgröna smeker
melodierna är mina
till att restatuera ett listverk
kalkmantel över en ostädad dusch
klädsel
lombardiskt
gräng grain utanverk ytterhölje omhölje bevuxen
förhävelse tungsint luguber sinister
veck
delgrunder
begripligt ligament
generationens ljuskälla
förnuftet
gallisk?
partiell
frenesi
de bevakade åren
du är yngre igen
frappera
lika .. som midnatt
vakna till tomma väggar
auspicier
argusögon
närsluta eftertryck
mjukpunktsintervall
och beter mig som en spionerande ikon
mjukpunktsintervall
propeller
rimfrost
förseglade versioner
du spår att våld och konfetti
kommer att ersätta baspulsen
obeväpnad
Streckkod
ädelstenar
ta förgivet
förgäves
flyger runt
utsuddade konturer
elektricitet
ryggraden
språkfoster
kablar i ditt hår
undervattensströmmar
här är gatorna tomma

sexton

2009-11-04T14:27:00.000-08:00

kontrasten mellan samtalen, kvällarna, sjukhusmiljön, finalplatsen
och tacksamheten

jag minns den våren, hur jag pratade om att, ingen närhet utan kärlek, jag kan koppla mycket till det, vad som fick mig att bryta det, vad som fick mig att ta tillbaka det igen, införa, vad som ingav en sådan respekt, när jag träffade någon som sa samma sak

2007, 2008, 2009,

vissa kan skämta om saker som jag inte har någon som helst respekt för

imorgon är det poetry slam och vi får se om jag vågar tävla igen

femton

2009-11-03T14:59:00.000-08:00

oktober enligt astrologin
de kommande orden får ni inte skylla på mig
I would not complain of my wounded heart
du förtränger ditt undermedvetna
jag kommer in
tåget väntar inte på dig
jag och dilemmat
ingen har kontroll över subtila manipulationer
sluta
vändningar
du iaktar dårskapet
det går inte att tvinga mig till något
ingen styr
du ger dig inte
rannsaka dig
du går på autopilot
möt halvägs, vakna
jag har långvarig turbulens
de säger att mina skygglappar ska på
att jag inte kan förklara
att jag måste acceptera
destruktiva impulshandlingar
vad är tid för sig själv?
jag strävar efter den känslan igen
jag erkänner min del i pusslet
reflektera över din
vad ignorerar du? gör det så ont?
din blackout
vad smyger sig på?
gjort är gjort
återföreningar?
beslut
förändringar
isolering
de säger att jag ska stänga igen dörren, hårt
gör klart det gamla först innan du hoppar på något nytt som verkar mer tilltalande
mentala fixeringar
ljuset argument samvetet
din inre besvikelse
lova ingenting
ångrade beslut
behöver ord
släpper hämningarna
dom smälter
dina dolda avsikter syns
skrik i skogen
jag bränner mig
behöver dina intryck
kommunicera kreativt
låter dig bedras
se hur hela muren faller
självmedvetenhet
jag ljuger
dina bortglömda känslor
dina inre drivkrafter
att gråta hjälper
få andra att lyssna på dig
balans mellan tillit och handling
vem vill du vara?
depend on the morning sun
du måste börja prata om dina drömmar
jag måste börja chansa
du ville inte se verkligheten
jag står på plusminusnoll
tänker på vad som skulle hända om du skrev
jag drar inte ut på det
dom får vad dom vill ha av mig
"hjälp andra att läka sina sår genom att läka dig själv"
du lurar dig själv
se dig i spegeln istället
för att hota din självbild
låt stormen komma
eller lev kvar i din drömvärld
säg att du inte sakna mig
lyssna på björk

den sjunde november går venus in i skorpionen
Den 15e är det dags för den ödesdigra kvadraturen mellan saturnus i vågen och pluto i stenbocken

för november, läs

http://blogg.passagen.se/rexlin/date/20091031

fjorton

2009-11-01T11:07:00.001-08:00

jag vill skriva om gotland men det behövs mer koncentration och bättre ord. imorgon: citera socialstyrelsen, inte gå därifrån förrän jag får det jag vill. kanske orka gå till skolan, prata lägenheter. det finns så mycket mer jag vill säga. om vilka mantran som upprepas, om vad jag lärt mig och vem jag vill dela med mig med.

tretton

2009-10-27T16:14:00.000-07:00

Imorgon åker vi och jag önskar mig ännu mer radikala förändringar. Jag tränar på ärligheten till de älskade. Prioriterar bort allt som inte har med min hälsa att göra. Det ska få ett slut.

all belysning alla ord alla drömmar alla insikter, det finns så mycket värdefullt innehåll i varje människas dag, som oftast inte delas

tolv

2009-10-25T15:05:00.000-07:00

När min bok kommer ut kommer du inte vara lika oemottaglig. Resistensen. Ju mer distans desto mindre ömhet. Augusti, september, oktober. Det var längesen jag skrev så lite om vad mina dagar innehåller. Tillträdet.

elva

2009-10-25T11:13:00.001-07:00

böckerna lär mig om hur jag blir förhäxad av drömmen, som om jag vore den enda som kan ge, just, det, friheten från det känslomässiga fångenskapet, du kan förvandlas, jag kan förvandlas, spänning, kamp, hjärtesorg, dramatik, de skriver ettiketter på konsekvenserna av mitt tidigare, förtärande, desperationen, det trånande, som om det vore ett mått, när det är något helt annat, behöver du behövas, är du, i ett felaktigt mönster,
dåtiden förenar sig med nutiden, hur ska det egentligen vara, de naturliga aspekterna

jag var beredd att betala med min rädsla

tio

2009-10-25T09:23:00.000-07:00

Över hundra meddelanden att radera och att du skulle välja Berlin. Jag undrar om min födelsedag. Vet att jag aldrig får känna den doften igen. och vakna upp
onsdag torsdag fredag lördag söndag
det flyter ihop
och det händer
och jag hatar det
men också stunder av att dansa till håkan och trivas i det
tankar om att fly landet
det snurrar i min skalle på det andra sättet
om du bara visste vad de gjorde med mig

nio

2009-10-21T00:22:00.000-07:00

Alltihop för ingenting. Jag skulle aldrig bli som henne. Det får handla om personlig integritet. Det får kännas som att man bloggar på någon dålig avdelning på någon dålig tidning som ger dåliga råd. Ibland får man vara öppen för det hjälper andra. Ibland får man ta vara på sina tankar. Och jag undrar. Jag känner ingen som har blivit lämnad av någon de har hört, så stort, vilka framtidstankar han/hon har för vad de kan bli tillsammans. Kanske att de saknar någon långt bort. Eller att de när de var yngre var besatta. Eller att de själva har lämnat. Eller att de lever lyckliga med den de älskar. Eller att de lever ensamma, nöjda.

Om någon, någonsin, säger, att jag skulle kunna vara det, för dom, igen..

Lärdomar: att inte ursäkta vad som helst. Att inte leta efter sätt att förtrolla för att man får en kick av det. Att inte ändra sig bara för att, att inte älska för mycket. Att inte tro att någon annan kan ta hand om mina rädslor. Att inte tro att om du bara rättar till.. Att inte behöva någon ännu mer när de inte vill. Att inte låta medberoendet göra mina relationsmönster. Att sluta fascineras av hur vissa undviker och förtränger sina smärtor. Jag tar sats och försöker vara modig. Försöker se att det inte är jag som driver bort. Jag ska aldrig vara mer än 50% angelägen. Jag ska aldrig känna att jag pressar någon. Jag ska aldrig bli så rastlös igen. Jag ska se tecken, om människor inte vill komma nära. Eller om de inte vill egentligen. Det är inte jag. Hur familjehemligheter påverkar ens relationer. Tystnaden. Verklighetsförnekelsen. Vad är bra för dig, vad är bra för mig? Sluta dras till kopior av det.
emotionella behov / vårdgivare
förändra/ otillgängliga
förstå, att, man, inte, gör, allt, för, varandra, och, inte, heller, kontrollera, sig, till, trygghet
Begäret efter vakenhet, vaksamhet, observans, koncentration, beaktande, intresse, uppståndelse, smärta.
Framförallt, att inte döma ut, den snälla, som tråkig. Och upptäck euforin när den ljuger.
Ömhet, det mest dubbeltydiga ordet. Smärta vid beröring.
Allt man tillåter beroende på tidigare erfarenheter.
Och allt man lämnar av rädsla.

åtta

2009-10-18T11:41:00.000-07:00

Jag kunde inte klä upp mig, jag kunde stressa. Jag kunde vara ett litet barn. Det handlar om gränser. Att mitt personliga utrymme är mitt och det handlar om att säga ifrån. Mina regler gäller i min sfär. Sömnen bedrar mig. Jag måste hitta den igen. Och stormen måste gå över. Tanken på vad som egentligen är en människas fulla potential. Och vad jag lägger märke till, som ingen annan bryr sig om. Men alla har inte det behovet av uppmärksamhet. Har man ett lugn, stressar man inte vidare efter nästa kick.

If things start splitting at the seams and now, it's tumbling down

Ni vet när man tänker, åh den här teatern, den här maträtten, den här grejen, ska jag tipsa den här människan om. Undrar ni inte, vad som får människor att tänka på just. er.

sju

2009-10-17T05:58:00.001-07:00

Det händer något speciellt när jag ser mig själv i spegeln, jag tror vi pratade om det. Jag känner mig iakttagen och jag som tänker "andligt". Ps. Snart har jag en anledning att klä upp mig.

sex

2009-10-16T01:58:00.000-07:00

Och igår pratade vi om livet igen. Man investerar i sig själv för att bli starkare för framtiden när man kan dö imorgon och det sista man gjorde var i ensamhet.

Sarah:
- Jag tror att man ibland lägger alldeles för stor vikt i framtiden (det blir bättre) istället för att njuta av varandra, se hur rynkorna kommer

fem

2009-10-15T10:02:00.000-07:00

Sista gången du kysste mig har redan varit och jag minns inte ens när det var. Slitas mellan två olika verkligheter. Det har ett annat ljus över sig och jag har bara svårt att inse att nästa gång jag vaknar bredvid någon är det inte du. Det är aldrig mer du. Det är kallt och läpparna blir torra och det spelar ingen roll för det är aldrig mer du. Jag måste bara intala mig själv det tillräckligt så att jag tror på det.

fyra

2009-10-15T04:45:00.000-07:00

Det terapeutiska i att skriva, en gång skrivet, går det inte att älta mer. Sammanfatta alla oskickade brev. Bocka av.

Hur mycket man än önskar kan man ibland inte alltid undgå att göra någon annan illa. Om man plockar fram vad jag gömt undan, kan det medföra en del. Man har inte alltid tillgång till vad man efterfrågar. Ibland måste man säga ifrån, inte diktatoriskt eller uppfostrande, utan helt enkelt för sitt eget bästa. Jag försökte för en gångs skull lyda mammas råd.

Jag undrar om du kan uppleva samma ensamhet som jag. Musikglädjen jag alltid hade längtat efter att få dela.
De säger att jag lätt blir förälskad. Jag har svårt att älska. Svårt att känna att jag inte behöver prata, bara veta. Bara se varandra i ögonen när man sitter på en sängkant och inser att man är förtrollad. Det var något speciellt med hur jag såg på min förlust och min sorg när jag var med dig. Och att kunna särskilja mig från det som tynger mig, att jag inte bett om det, brukade du säga. Jag kommer aldrig veta vad du orkade. Det var också något speciellt med att kunna berätta om min pappa.

Men allt det handlar om hur jag ser det, Ingenstans kan jag nämna, att jag förstod dig, att du hittade något speciellt, att du bara behövde se på mig.
Någon som ser klart och tycker att det räcker för mig nu, måste ha som uppgift att påminna mig om olikheterna och allt som blev fel. Och varför det inte ens var värt att försöka.
Allting du redan gjort, allt jag inte kunde tillföra. Det är svårt att lita på något och jag undrar om du någonsin såg en framtid med mig. Jag minns att vi berörde varandra, en onsdagskväll i mars.

Och jag kan försöka återskapa närheten men det känns bara platt.
Och det finns den som kämpar för mig.
Och de som aldrig kommer sjunga för mig.
Och de som inte kan dela min humanism.
Och de som uttrycker förakt mot allt jag (vi) står för
Nostalgiskt är för mig bara melankoliskt.

"vemodstrånad"

tre

2009-10-14T15:46:00.000-07:00

1. Svängningar i tonfall. Formalitet/Vardagstips/Vackraste/Skämtsamt/Anklagan/Tycker om/Upprörd/Fina/Tacksam/Omtanke/Förtränga/Söt/Ignorans

2. Att få höra "- Det är ditt fel att jag inte kan... "

3. Måste skriva hemtenta. TorsdagFredagLördagSöndag.

Jag längtar efter att illamåendet ska försvinna. Att sluta anpassa mig. Och att våga känna, att jag har rätt till upprättelse. Ingen skam.

två

2009-10-14T14:21:00.000-07:00

Svalnar för utforskning. Att vända ut och in på sig själv i ett annat land. Vem som känner mig? Tänk de som aldrig, aldrig någonsin mer får se mig. Ögon. Lögner om min livfullhet. Det som vore döden, att bara vara i tanken. Jag struntar i vinden, i fantasierna, att leva på minnen. Om jag var underskattad eller viktig kan du börja sakna mig nu. Så bli kära hur mycket ni vill när ni tänker på vilka stunder som helst. Glöm bort allt jobbigt och dröm. Men jag vägrar våga vägra närhet. Trygghet, framtid och Paris. Jag vet inte vad som är viktigt för en människa. Men för mig? Min nyfikenhet. Allt som fångar min uppmärksamhet. Vet ni? Det är en lögn, att man har kvar samma känsla. Det vore ett skämt, att se fram emot, nu. Och jag är stolt över mig själv, för att jag vågar. Det kommer aldrig vara lika fint att se varandra. Jag kan inte trivas till tanken av att gå tätt intill och skratta på Judiths. Jag vill inte finnas dokumenterad. Grindarna är stängda, man kan inte kasta sig in. Ingen kan bli upprymd. Det är dags att komma över hur man sviker sig själv. Mitt hjärta är stängt för åtrå. Inte ens i tanken. Inga fler godnattsagor. Det är inte värt att minnas. Vem som har rätt att ha tillgång till mig, veta vem jag är, hur jag lever. Det finns inget som heter att ''vi inte ville'' och att ''vi kommer le sen''. Jag vill frysa ännu mer. Den här gången, en kamp. Att vara värd att kämpa för.

ett

2009-10-14T12:53:00.000-07:00

Nu börjar jag om igen. Drömmar där nuet och då blandas ihop. Stressfaktorer. Ungefär den 25e november kommer jag få höra orden.